Har mycket få vänner men jag har en partner som jag träffar varje dag. Jag hade en gång i världen massor av vänner med de "försvann" när jag blev sjuk. För övrigt trivs jag med ensamhet fast inte hela tiden. Är ansedd som en social människa fast lite försiktig med att tala om känslor.
Vår skrev: Jag har mkt få vänner. Är tråkigt att inte mobilen ger meddelanden och att man inte fikar med ngn... Har mest bostödet som jag träffar. Känns konstigt ibland.
Be att få en kontaktperson via kommunen. Ring och prata med kommunens biståndshandläggare. Nissegossen har en kontaktperson.
Tror att det var Dogge Doggelito som blev intervjuad i radion. Då togs det upp att det var anmärkningsvärt att väldigt många av hans vänner från förorten är döda. Det är likadant för oss som har haft vänner från psykiatrin. Men det talas det inte om.
Jag umgås en del med folk på Spiran (min dagliga verksamhet) på fritiden. Sen har jag en kompiskrets som började med mina gamla skolkompisar o genom dom har jag träffat många nya vänner. Men de flesta gamla barndomsvänner har familj o sånt nu. Sen känner jag många i vad jag kallar "pundargänget". Jag missbrukar inte själv längre längre, men de är schyssta vänner. O jag har som regel, inget knark i mitt hem!
