Ni kanske har haft en mardröm om natten och vaknar svettiga och med djup ångest med hjärtklappningar och inser att det bara var en dröm. Tänk på att en som har en psykos har sådana mardrömmar även i vaket tillstånd, som gör livet många gånger outhärdligt, men ändå måste fortsätta att gå vidare trots att man inte ser något slut på det. Men jag måste säga att man skall inte ge upp livet, för förr eller senare avklingar det. Man lär sig att leva med ångesten. Du får aldrig, aldrig ge upp livet, den ljusa sidan finns där också. Du ser glittret i barnens ögon, där ser du livet, det kan vara sällsynt hos vuxna, det där stjärneljuset som de har, som har livet i själen i behåll. Lev och krama varann, man måste ibland vara nära och inte bry sig om att ibland bli bortstött och sårad, utan fast mer kanske låta det vila och sedan försöka igen, kom också ihåg det att Gud vill ingen människas död och också att Gud är allestädes närvarande, därmed finns Gud i helvetet också, konstigt nog.
Abba kom gör min ande ren.
