Måste försöka börja tänka mer på andra...

Geta skrev: Till exempel tror jag inte att så många här på Viska har kemi som specialintresse. Tycker att det blir för mycket skriverier om det. Ni får säga emot mig om jag har fel.

Ja, just nu är jag helnördad i kemi, men ska försöka hålla mig till kemiforumet på Flashback, men där är ganska dött... Har kollat lite på utländska sajter. Jag är medlem på www.sciencemadness.org/whisper/ o läser en del på www.chemicalforums.com/ . Pluggakuten är bra också!

Vad gör det Richard, om du nämner det på viska. Bra att du har ett intresse, du håller trots allt inga föreläsningar.

Richard,

Ok, om inte kramar känns bra för dig, ge inte kramar. Men en klapp på axeln kanske? Om en av dina väninnor berättar något som får henne att börja gråta. Vad gör du då? Som tröst alltså. Du kan baka en kladdkaka!

Håller med krokus, det finns fler än du själv, din Aspergers lägger sordin för dina känslor för andra. Du måste lära dig att inte bara själv utan andra kan behöva utav skilda slag precis som du behöver andra. Din personlighet som är medfödd gör att du inte känner igen det på dig själv, det är en läro sak för dig. Du förstår helt enkelt inte, det ligger i den diagnos Aspergers som du har.

Det har hänt sådana situationer, Krokus. Att väninnor har börjat gråta över något (som jag inte själv har orsakat alltså) o då har anförtrott sig åt mig. Då har jag kramat dom i alla fall, även om jag själv inte direkt gillar det. Men har förstått att det känns tröstande för dom. Men främst försökt prata med dom o tröstat med ord. Jag har varit med om att de tackat för stödet o blivit lite piggare, så jag är nog inte helt fel ute.

Men jo, så är det ju, Nisse. Men det är det jag försöker lära mig.

Uppfattar inte Richard som osympatisk eller att han bara skulle tänka på sig själv. Asperger eller inte, har det någon betydelse. Är ni kanske felfria själva, och är det inte så för så gott alla att vi står oss själv närmast.