Berätta för vänner om vanföreställningar?

Mmm... jag ska göra så att jag bara berättar om mina vanföreställningar här på viska och till vården. Jag tror också att berätta till främlingar kan ge negativa resultat och leda till mycket fördomar

Jag har varit öppen om hur jag mår både hemma, bland vännerna och på jobbet... det fungerar bra... jag brukar dock inte ta upp innehållet i t.ex. vanföreställningar eller paranoia annat än med min läkare och min samordnare... till vänner och arbetskamrater räcker det att säga att jag inte mår bra, när det är så...

Men nu är det länge sen.. jag har mått bra i 2 1/2 år nu...

Alternativ,

Om man har frågor som ej rör det rent medicinska så är det bättre att fråga en advokat.

De mest lämpliga att berätta/lätta sina bekymmer för är förstås mina vänner inom RSMH, liksom här på viska.se...

Annat folk skulle nog ändå inte kunna förstå... :rolleyes:

Mmmm... det är för jävligt det här med att vara schizofren ibland. Man vill verkligen inte att någon ska ha reda på det. Särskilt eftersom det är så mycket fördomar ute om det. Jag vet själv att jag hade väldigt mycket fördomar tidigare - och nu har man själv drabbats av skiten.

Det är dock bra att få vård. Annars skulle jag väl gått omkring hela livet och trott att alla var hemliga judiska och nazistiska anhängare som försökte manipulera mig. Nu vet jag att det inte är så men vi får se hur länge det varar. Lär bli sjuk igen snart igen om man läser all statistik.

Jag har inte upplevt något positivt av att berätta om sjukdomen. Vissa människor störs av att höra om det. Det är nästan som att dem ville säga att "borde du inte skämmas lite" ungefär.

Om man ska berätta om sin sjukdom så är det bättre att berätta för högutbildade personer. Om man berättar för lågutbildade så tar dem det som intäkt för att sätta sig över en och leka förmyndare. Det vill säga dem ser en möjlighet att höja sitt värde på min bekostnad.