Erfarenheter från arbetsliv och studier efter sjukskrivning

Det känns som om jag är på väg ut i arbetslivet och studier så småningom efter en lång tids sjukskrivning. Jag undrar vad ni har för erfarenheter av det ni andra som gått före? Vad har ni mött för svårigheter och vad har ni haft för nytta av att ha varit sjuk... lärdomar bla.

Första månaden är värst. Sedan blev det bättre åtminstone för mig. Man måste hitta ett sätt att sätta upp ett skal så att problemen hamnar utanför det skalet. Ge inte upp. Jag är glad att jag inte gjorde det, men det var nära. Nu har jag ett mycket bättre liv och en mycket bättre ekonomi.

Jag tror att har man varit sjukskriven av psykotiska besvär och planerar återgång till arbete eller studier, så skall man se det som en seger och stor framgång i sig. Det är bara 20 % av de med schizofreni som arbetar

Jag började först arbeta deltid och sedan efter en tid gick jag efter en tid upp till heltid igen. Jag tror att det är bra att göra på det viset för att inte det skall bli för mycket stress i början. Det som är viktigt att att försöka undvika stress och konflikter på arbetsplatsen för det mår man inte bra av. Man skall också försöka undvika personer på arbetsplatsen som är kritisk eller fientlig mot en.

Hur det går beror inte alltid på en själv utan mycket på arbetsplatsen. Om det inte fungerar på en arbetsplats kan man försöka få förflyttning till en annan. På en del jobb finns den möjligheten. Jag tror man skall ha inställningen att man inte skall jaga framgång på arbetsplatsen utan försöka dölja sig i massan. Det är en framgång och en seger i sig tycker jag.

Mina erfarenheter är så motsägelsefulla.
När jag var riktigt schizofren då fick jag
bedriva studier och ha ett arbete.
När jag förbättrades ( inte helt återställd)
då har det alltid varit någon som har varit
starkt kritisk så det har varit omöjligt att
fortsätta att arbeta.
När jag var illa sjuk så var jag så tyst så jag
knappt märktes. Det kan var det som är
förklaringen. Eller att man blir lättare accepterad
om man är helknäpp än om man är lättare
handikappad. Eller också var jag så avskärmad
tidigare att jag inte märkte kritiken.

Jag var sjukskriven men försökte ändå göra tentor, fick skjuts av personalen från stället där jag var på. Just nu pluggar jag och fast jag varit sjuk så har jag ändå kämpat med att bli klar undersköterska, som jag blir i Mars.
På hösten ska jag göra högskoleprovet och antingen börja på universitet eller högskolan : )
Arbetslivet är lite tuffare, jag skulle på praktik men det var för tungt så jag slutade, men jag känner mig lite mer redo nu för att börja jobba.
Jag har också fått ett extra jobb på mammas jobb så det känns skönt.

Även fast jag mått dåligt och varit sjuk har jag alltid försökt hitta lösningar och inte gett upp fast man velat ge upp många gånger.

Nu har jag varit i en sk frisk grupp.... uppfattade på en gång maktkamper....att vissa vill dominera. jag tycker det är så konstigt . Förstår inte sånt faktiskt. Dessutom vet jag inte om jag inbillar mig... Att det bara är jag som inte är van att ta plats.. Men det här har jag inte upplevt på länge.