Intervju

Idag blev jag kallad till intervju på två olika ställen. Ett halvtidsvik och ett heltidsvik, minskad arbetstid kunde diskuteras. Till den första har jag redan i det "personliga" brevet angivit att jag arbetar 75 % för närvarande. Till det andra stället har jag inte skrivit någonting om det. Nu är jag nervös, redan!!! Första intervjun är på tisdag 11 och den andra tisdag 18 april.

Vad ska jag säga angående att jag är sjukskriven. Tror nämligen inte längre på att fortsätta ljuga som jag har gjort i tidigare arbetsintervjuer, eller tigit still. Kanske räcker det med att säga att jag har varit deprimerad, för det är ju åtminstone delvis sant. Av personliga skäl som jag inte vill gå in på... kan jag säga. Utbränd? För det är ju populärt som diagnos, det är ju en "finare" diagnos.

Fick tipset av en person jag pratade med att jag borde understryka att jag har minskad arbetstid för att jag blir mycket effektivare då, hinner få gjort lika mycket på 6 timmar som på 8.

Ja, ja, det är upp och studsa igen. Men jag blir så trött på att bli kallad på intervju efter intervju och sedan gå och hoppas förgäves. Så kommer ett brev på posten flera veckor senare... tjänsten tillsatt av annan sökanden...

/Sofie

Du kan ju säga att du har återhämtat dig... och att den kortare arbetstiden ger dig egen tid så att du mår bra (om du inte hellre vill ha heltid)...

Man måste ju fokusera rätt.
Du var ju bipolär.
Säg det.
Säg att du jobbar för mkt, du har dubbel takt och bir mobbad av de andra för du gör allt så mycket effektivare när du är manisk och sliter ut dig och har svårt att stanna, men att du ska lära dig att ta det lite lugnare. De 75% menar du att arbetsgivaren satt för att du är så effektiv och de sparar pengar, de snålisarna har dessutom, till dig, du som ska lugna ner dig lite, gett dig för stor arbetsbörda på 75% lön,du jobbar 125% på 6 tim för skitvillkor och blir utnyttjad och mobbad.
Nu får det vara nog, ja det får det, du orkar inte bli utkörd och emellenåt sitta sjukskriven och vill ha en arbetsplats där din effektivitet uppskattas och inte överutnyttjas.

Säg sen att din depressioner gör dig lite ledsen ngn vecka per år, men med lite frståelse så...


då låter du ju som en sjuklig arbetsmaniker.
på ett bra företag vet man att vårda såna så de håller balansen.

/mannen utan CV

Tack alla för svar...

Måste bara säga till dig Undrande!
Jag har erfarenheter av att vara mobbad sedan barndomen. Men det är ingen som mobbar mig på min arbetsplats just nu, det har varit så när jag insjuknade, men de personerna som var mest taskiga har slutat här. Visserligen finns det en konflikt i arbetsgruppen, men den är alla lika mycket inblandade i, vi mobbar väl varandra hit och dit i så fall... men jag försöker motverka det genom att hålla mig vid sidan om, inbillar jag mig ialla fall.

nog om det.
"Arbetsmaniker", jag ler. Du har rätt i att jag behöver dra ner på takten, det jobbar jag aktivt på. Men det är svårt. Det är också möjligt att jag överskattar mig själv. Överdriver. I själva verket tror jag att jag är ganska lat och seg. Det är bara när högarna växer som arbetsniten sätter till. Just nu är det litet lugnare till exempel. Desto mer tid att gå in på Viska!!!

/Sofie

Och nu är jag uppringd igen. Kallad på en tredje intervju. Tre telefonsamtal på två dagar. Kommer inte ens ihåg hur många jobb jag har sökt längre. Kanske 10. Orkar jag fortsätta? För besvikelsen kommer ju som ett brev på posten, bokstavligt talat.

/Sofie

Grattis till intervjuerna! Fortsätt med dem så länge du orkar. Jag tycker inte att du skall säga att du är utbränd för det låter mer handikappande för jobbet än en vanlig depression. Det är ganska vanligt med depressioner så jag tror ingen reagerar för det numera.