Varför ska vi sopas under mattan och låtsas som vi inte finns? (Arbeta/studera)?

Kan inte sluta med medicinen, har injektioner. Så det ska väl vara lungt.

Sen har jag ju inget val, måste ju försöka få tag på ett jobb.

Men det känns ju som man inte kan vara öppen med diagnosen. Är nog få arbetsgivare som vill ha en psykosbenägen person om de skall vara ärliga.

Om jag velat ha en brainstormare i min organisation, säg det som förslag till grupparbete, så vill jag gärna ha en sådan! Men perfekt vore om personen kunde fullfölja projekt också.

Sök er till ett allaktivitetshus, där har ni något att göra dagtid och i stort sett lägg ned planerna på studier och jobb för att något meningsfullt att göra är kommunen skyldiga att ordna med sysselsättning

Studier som inte slutar i arbete är enbart kostsamt och ni blir betalnings skyldiga till att betala tillbaka för studielånen, numera svårt att få avskrivna samt tar ni själva ett jobb utan försäkringskassans godkännande hör med dem först annars riskerar ni att bli utan pengar från försäkringskassan. Hör absolut först med försäkringskassan det råder jag er

Det är lättare att klara studier än ett arbete. Bara 8 % med psykossjukdom arbetar. Om psykiatrin har IPS-modellen kan man få jobb via den. Men bara 17 % av klinikerna har detta. Chansen att kunna jobba är då över 30 %.