Ja Isa-Alise! Men jag tror ganska många är känslomässigt avtrubbade av vad naturen eller personliga göromål har att ge! Man blir blasé av saker som är extraordinära till slut!
Visst kan jag uppskatta skogspromenader eller fiske-safaris! Men det är bara ögonblickliga sekunder av lycka!
I boken Authentic Happiness skrev Seligman även att hälsa inte är en faktor som garanterar lycka... kroppsligt och psykiskt välmånede är en dimention av livet i sig, lycka en annan... man kan vara lycklig även om man har en kroppslig sjukdom eller mår psykiskt dåligt, konstigt nog... och visst har jag upplevt intensiv lycka mitt upp i det värsta av min psykos... blandat med ångest, men ändå lycka, nästan eufori... (det är nog svårare att känna lycka om man är deprimerad)... och att man är frisk är ingen garanti för att man blir lycklig, heller...
Jovvisst kan man känna lycka en kort stund även när man är sjuk! Men att vara frisk är ingen garanti för att känna lycka, sant! Men ett gott skratt ofta, ger en ett lyckorus! Jag kan säga, att jag skrattade en gång på minst tre år!
Inte för att jag saknar humor, utan för att andra inte kunde tränga igenom mina stora krav på vad som är humor! I och med att man inte hör så bra, så uppfattar man inte alltid humorn i det ögonblickliga!
Så ibland kan man klassificeras som humorlös, vilket absolut inte är fallet, när jag oftare får andra att skratta! Att vara frisk, kan vara svårt för oss sjuka att definiera, eftersom det kan vara länge sedan man var symptomatiskt frisk!
Författare till inlägg
