Pengar?

Jag tror som Isa-Alise att pengar inte är vägen till lycka! Ty pengar är till bekymmer både för fattig och rik.
Har man inga så oroas man om man har råd med hyran. För det är ju så inom de flesta familjer så "Att hur ska vi ha ett, och var ska vi ta ett"

Men utöver hushållspengar och lite Guldkant kan man vara helt säker på att lyckan inte sitter i plånboken! Helt garanterat!

Jag tror att pengar kanske inte kan göra en direkt lyckligare, men definifivt mindre olycklig. För när man inte har pengar så att det går ihop, går ju en massa oro åt att tänka på det. Har man det så att det funkar kan man släppa den biten och fokusera på det man tycker om. Antingen det är umgänge eller relationer eller intressen. Du Jocke, du har väl annat som du tycker om också? Intressen och dyl? Det kan ju också göra en lycklig. Alla kanske inte är gjorda för att kunna ingå i ett stort sammanhang av människor.

Pengar kan oxå göra dig extremt olycklig, stressad o en djävulsk ångest när pengarna tar slut och det inte blev som du ville

Men det beror väl mest på hur man fått pengarna., jag har vunnit en del på spel&poker så min ekonomi har varit skyhög en del gånger för att sen vara fattig som en kyrkråtta. Kan tänka mig om man ärver mycket pengar så är man mer inriktad på att de ska växa eller investerar i något vettigt.

Lite pengar +extra varje månad märks inte något nämnvärt i det egna humöret, om jag lever en bra bit över soc-bidragsnormen. Så länge jag inte spelar bort dem så går det bra

Ja Flisan, mitt stora intresse är att diskutera över nätet, så helt asocial är jag inte. På nätet kan jag diskutera i min egen takt, och använda eftertanke till att läsa vad som egentligen sägs!

Datorn är faktiskt det bästa som hänt mig faktiskt! Här kan jag konversera på nästan lika villkor!

Ekonomiskt oberoende borde vara en rättighet för psykiskt sjuka, eftersom dem redan har så mycket att oroa sig för! Det heter ju "lagom är bäst"!

mrX,

Är du spelberoende?

Jag tror att de med schizofreni nog är de fattigaste i landet. Det beror på att sjukdomen slår till ofta innan man har hunnit börja jobba och då blir de sociala förmånerna dåliga och dessutom jobbar väldigt få. Kanske ersättningen borde vara högre för de som insjuknar innan de har börjat jobba? Dessutom borde mer satsas på arbetrehabilitering så att fler får jobb och en dräglig inkomst.