Insjuknade andra året i gymnasiet, fick hoppa av och jobba resten av det året och sedan tvingade mina föräldrar mig att fortsätta, trots personlig kris.
Vi var ett gäng som bara spelade spel om pengar på rasterna och på fritiden! Vi spelade schack, kortspel och biljard - vi blev skyldiga varandra en massa pengar under skoltiden. Minns när jag vann runt 50 tusen kronor eller nåt av två personer men dom pengarna fick jag aldrig. Men när jag förlorade på spel så betalade jag alltid mina spelskulder.
Min gymnasietid var rätt jobbig. Jag var åtminstone inte osynlig som i högstadiet. I slutet av trean betedde jag mig konstigt, och mamma tvingade mig att gå till en psykolog. Den kontakten ledde ingenstans. En månad efter studenten blev jag sjuk.
Jag gick om första året för jag var så bannat skoltrött men nästa året efter gick det bättre för jag hängde med en tjej där som var lite av en plugghäst. Så tre år senare gick jag ut gymnasiet med helt ok betyg.
“Give me six hours to chop down a tree and I will spend the first four sharpening the ax.”
- Abraham Lincoln
Mina psykiska problem slog ner som en bomb strax efter jag börjat gymnasiet. Brydde mig inte om nått i skolan. Matte o engelska skulle jag behöva. Franskan kan jag vara utan men kemin, fysiken, biologin, religion o elektroniken/data finns dock fortfarande kvar. Svenska tror jag att jag är bra på, såg aldrig vitsen med den...
