Jag tycker man skall vara försiktig, och inte ljuga.
Jag fick yttra mig på ett studiebesök gällande Svenska Kyrkan. Och då glömde jag att jag hade inre röster, och intensiva sådana ibland. Det var tur att det hela blev avstyrt.
Jag studerade när jag blev sjuk. Några år senare fick jag en praktikplats via arbetsförmedlingen, som senare ledde till lönebidragsanställning. Det var en halvtidstjänst.
Jag studerade också, hade bara gått en termin när det slog till hus och helvete. Jag gjorde ett studieavbrott på 2 år men var väldigt sargad och märkt så tyvärr höll det inte så länge, utan jag försvann helt efter två terminer. Det dröjde sedan ytterligare fem år innan jag åter försökte. Denna gång orkade jag betydligt mer och gjorde nästan klart utbildningen. När jag så var helt klar hade det gått 20 år sedan jag började 1980. Men jag var glad ändå för att jag fick chansen av den fina gamla studierektorn.
Min yrkesutbildning skulle ta 3 år. Det tog 5 år för mig att avsluta den. Hade 2 psykoser med uppehåll under tiden. Får också tacka studierektorn för att jag inte blev nekad.
