När man försvinner

Men det kan lätta lite att prata med varandra via nätet även om man bara sitter framför datorn... tycker att det hjälper mig...

Det kan vara svårt att få rätt diagnos... det tar tid...

Bra att du har en läkare att gå regelbundet till...

ja de är bra- jag blr bara så arg.

du vet som en sak att de aldrig kan vara tyst längre. jag dämoar det med allt jag hittar. alkohol o bensin höll ja på o säga för de känns så.

det måste nån gång lugna sig. andas. inte i örat men att jag andas. ut. lugnt.

villl inte att nån dignoserar mig men jag vill bara att nån tar mig till ett vitt vakuum so mja kan lita på.

pusslar ihop mig. till en stolt männisak som kan göra de där vanliga jag inte kan. förstår va fol käsger o kan konsten att prat med dom.

Jag förstår hur det känns... känslan av att vilja vara trygg och få komma till ett "vitt vacuum"... för mig kan det vara skönt att sova bort en dag då detär som värst... och jag kan ibland längta tillbaka in till avdelningen där livet var tryggt och enkelt, om än så begränsat...