Ångesten

PSR skrev: Det finns en risk att vi kallar psykisk stress för ångest. Kan vara svårt att urskilja.

Ja, så kan det ju vara, stressen föregår ångesten, och jag har inte mkt "tänkt" ångest, men extrem stress ganska ofta. Det får mig dock mer psykopatisk, måste klara o göra o fixa, NUNUNU.

det borde ju stämma med det bipolära symtomet också, liksom mina extrama svängningar i tex sömn och sexuell aktivitet.

En viss ångest hör till livsvillkoren. Det
faller inom det normala.
Jag tror att vi skulle bli mycket slöa om vi
var inbäddade i bomull hela tiden.
En lagom oro gör att man vaknar upp.
I början av min schizofreni hade jag flera
negativa symtom som apati och meningslös-
hetskänslor och glädjelöshet.
När jag fick mera oro i kroppen så blev jag
gladare.
Risken är att stress tar över. När jag var så där
apatisk så var jag sällan stressad.

Jo, Geta, du har helt rätt.
Min doktor tittade lustigt på mig när jag sa att jag måste söka apati, för annars går saker åt skogen. Men det är ju just stressen.

Vad jag märker lite är att det är väldigt svårt att ha "lagom" oro för de som är psykiskt sjuka, oavsett diagnos.

Fredrik skrev: Ja, jag är glad att jag inte har några anhöriga som är kritiska mot mig. Det hade nog varit tufft.
Min far har en tendens att tro sig veta vad som får mig att må bättre och det är ganska jobbigt.
Jag tror han har lite svårt för att acceptera min sjukdom.

Det är för anhöriga man har bevisat att kritik och fientlighet kan öka risken för återfall i psykos. Jag tror dock att kritik och fientlighet från andra än anhöriga också är skadligt, men samtidigt blir det kanske inte lika allvarligt eftersom kontakten inte är lika täta som för anhöriga.