Varning för självcentrerat dravel.
Har haft det dåligt ett tag och har nu höjt medicineringen av Fluoxetin och jag mår så jävla kasst. Jag vet ju att det förmodligen beror på att jag avslutade min medicinering för lite mer än en vecka sedan för att nu börja ta den dubbla dosen, men dödstankarna förföljer mig och jag sover mycket illa och allt känns bara så meningslöst. Jag vet att alla säger så, men jag orkar inte. Jag har inte energin till att hålla mig flytande. Min läkare sa att jag fick ringa henne när som helst och hur mycket som helst efter jag lovat henne med korsade fingrar att inte göra något dumt, som att försöka ta mitt liv.
Jag har fått sömntabletter så jag ska kunna sova nu och hon lovar att det går över snart. Men det känns helt jävla outhärdligt, varje minut är som en timme. Jag sa det till henne och hon ville lägga in mig på sjukhus tills medicinen verkar på ett bra sätt men då börjar jag tänka att jag bara tar upp plats och de där typiska tankarna som man får när man är deprimerad, att man inte är värd någonting. Men samtidigt som jag vet att det beror på depression, något övergående, så känns det så jävla verkligt och det är så fruktansvärt sant. Jag har aldrig kännt mig mer klarsynt någonsin.
Så nu sitter jag här hemma och orkar inte ens städa upp blodet från golvet och mina lakan, bryr mig inte om någonting längre, orkar inte ens dölja det. Visst kanske det går över, men jag vet inte om jag klarar av att leva tills dess.
Ska ta en sömntablett och lägga mig tidigt ikväll. Imorgon ska jag försöka gå tillbaka till min praktikplats för att skapa någon typ av struktur då det inte är bra för mig att ligga hemma och kunna smida planer.
Ville bara skriva av mig...
