Hur ofta känner du rädsla?

Admin1 skrev: Rädsla och ångest är ungefär samma sak.

Håller inte med. Ångest är mycket värre eftersom det oftast inte är knutet till något specifikt. Den bara finns där; outhärdlig och fruktansvärd.

Rädsla är mer riktad. Man är rädd FÖR någonting. Men naturligtvis så är man fruktansvärt rädd för något som bara finnas inuti mig själv. Detta är oftast orsaken till paranoia. Man förpassar hotet inifrån till omgivningen som då blir källan till rädslan. Röster utifrån, skrämmande synhallucinationer och skräck utmärker den typiska paranoida psykosen.

Jag tror allt börjar med en social ångest; social fobi. Sedan kan det övergå in i en psykos där t ex man tror att man ska bli mördad. Alla är illasinnade och vill mig illa.

Själv hade jag en otrolig social fobi i tonåren. Det var därför jag började med alkohol och droger, det fick mig att slappna av tillsammans med andra. Numer är jag mycket mindre rädd i det sociala. Men varje gång jag hör att hissen är på väg upp i trapphuset så drar det ihop sig i magen. "Bara de inte ringer på hos mig."

Jag har prestationsångest, är det en form av rädsla? Vågar t.ex inte göra vissa saker framför folk. Som att laga mat till nån jag inte känner speciellt väl. Eller bowla med folk. Småsaker sådär, gör att jag undviker vissa aktiviteter. Feg som fan.

islaa skrev: Jag har prestationsångest, är det en form av rädsla? Vågar t.ex inte göra vissa saker framför folk. Som att laga mat till nån jag inte känner speciellt väl. Eller bowla med folk. Småsaker sådär, gör att jag undviker vissa aktiviteter. Feg som fan.

islaa,


:hjärta :hjärta :hjärta Kära du.. Jag hade de under en 5 års period. Då jag spelade badminton. Och kan bara tala om
hur drygt o jobbigt det är..... Men sen stod jag på månens baksida. och då försvann allt... Det har en koppling vad jag förmodar.
Det som man presterat som man "gillar" "själv". Och kan ta till sig och snappa upp. Så tyvärr det är nog en process.
Men om du får stryk fysiskt eller psykiskt /hetsigt eller vad "man" skall säga... Så skingrar det tankarna ironiskt nog i detta
sammanhang och distraherar effekten av smärtan. Det som dessutom kan hjälpa kan va att en "Äkta" vän. Avlägger några goda
ord i ens ställe. Kramar kan jag rekommendera. Sen som peppar på allt som jag skrivit så tror jag dessutom att det är en mognads process.
Liksom been there done that got the t-thirt. Eler I have see'n that movie to. Själva känslan i sig är inte farlig men kan va frustrerande
och i vissa sammanhang liknas vid "Absint".

Men islaa det är ingen kul känsla.... Styr upp ditt liv. Så bleknar den bort kanske så smått. Tänk på något roligt istället
typ din födelsedag julafton

Jag brukar tänka att rädsla eller ångest är en bedragare. men vissa rädslor och ångest kan vara befogad. Att aldrig vara rädd kan nog vara skadligt det också. På sätt och vis är det ett skyddssystem, men inte alltid och om rädslan är obefogad. Vanföreställningar eller röster kan ge ångest och det kan man kalla psykotisk ångest. Denna typ av ångest är obefogad.

När jag är styrd. I perioder konstant men mest oofta.

Eftersom jag är hypokondriker och när jag får symptom på typ hjärnblödning och liknande blir jag rädd.