Näää egentligen inte. Mer än attjag har sagt att jag tycker det känns ett stort steg. Som jag inte tror jag skulle klara av pga min sjukdom. Ska ja skaffa barn vill man ju va säker på att man känner att det känns rätt plus att man vill räcka till o känna att man klarar av det. Mitt mål för framtiden är ju att försöka ta vara på det jag redan har eftersom jag redan har ett barn och försöka må så bra som möjligt men självklart vill man ha någon i sitt liv. Ibland känns särbo som ett bra alternativ. Man nöter inte alltför mycket på varann då men känns lite deppigt nu eftersom det känns som denna relation kommer gå i stöpet...men är väl sånt man får ta men tungt...
Om han redan har två barn som Geta säger fattar jag inte varför han vill stressa dig med fler? Det räcker väl så?
Jag tillhör ju den gamla skolan, tror inte på särboförhållande men just nu känns det väl som att det är viktigare för er att sträva efter samma mål-bli mer tajta? Om han redan pratar om att skaffa barn utan att ni ens bor i hop undrar jag verkligen varför han verkar vara så stressad med det
Jag kan ha lite ångest på morgonen, om jag vaknar kort tid innan klockan ringer...
Första gången jag låg med mitt ex, så hade vi inget skydd. Hon sa att hon redan visste vad barnet skulle heta... Men som tur var blev det inget. Jag skulle aldrig klara av barn. Det skulle ge mig ångest...
Jag tar Iktorivil, men försöker trappa ner dom, är beroende av sån medicin...
