Rädsla

Hejsan!
Nu är det så att jag har bestämt mig för att forska lite extra om rädsla. Så om någon vill svara så skulle jag vara väldigt tacksam. Självklart svarar man bara på det man vill och kan vara helt anonym. Vill ni hellre skicka svar i PM så går det också bra

Nu till frågor och funderingar:
1. Har du någon specifik rädsla? Någon fobi?
2. Vet du varför du är rädd för just det.
3. Hur botar man rädsla?
4. Vad är rädsla?
5. Varför är vi rädda? Var kommer rädsla ifrån?
6. Är rädsla endast ett medfött redskap för överlevnad eller finns det andra mer psykiska aspekter som också spelar in?

och tillsist:
7. Har du någonting (vadsomhelst) att tillägga om rädsla så gör jättegärna det.

Jag blir jätteglad för alla svar, även där bara en eller två frågor är besvarade. Det är ingen förutom jag som ska läsa det här, det är alltså ingen skoluppgift eller liknande utan jag är bara nyfiken om hur människor idag ser på olika rädslor.

Ta hand om er allihop, Kram /Angel

Rädsla för mig är när mina synintryck inte stämmer med mina känslointryck

tack

Man skall inte utsätta sig för rädsla. Om man får panik (Det vet man aldrig) Så gör man saker man inte borde göra. Men har man fobi, är enda sättet att med hjälp utav någon terapeut utsätta sig utav små doser utav det man har fobin och rädslan för, för då övervinner man sin rädsla för just det man har rädsla för!

Någonting annat som jag lärt mig är att inte vara gisslan eller att någon överhuvudtaget skulle vara gisslan för att jag skulle göra på något visst sätt, för att mina röster eller människor som hotar, eller vad som helst hotar mig skall få mig att göra som DE vill!

Detta gör att jag blivit i stort sett helt utan (Fear på Engelska) rädsla!

Ingenting kan längre hota mig! Jag kan dö här och nu i varje given stund, men jag är aldrig rädd längre!

Man gör som musen gör när katten fångat musen och leker med den, Man går till anfall och biter katten i nosen!

Katten får ont och blir perplex, och då passar man på att sticka!

Här citerar jag en insikt jag fick för inte så länge sedan. Det är lite suddigt kanske men det är nog för att jag har svårt att sätta ord på det jag kommit på och inte är riktigt på det klara själv med vad jag vill ha sagt:

"Jag har kommit på en sak idag....att rädslan är kroppens rädsla för att dö....överlevnadsinstinkt som tagit över....och att jag kan välja mellan att låta den ta överhanden eller njuta av mitt liv... jag vet ju att själen inte kan gå sönder....och jag tror att jag skapat mig en bild av vem jag är..och när jag känner mig hotad...bilden känner sig hotad så...personligheten känner sig hotad.... så tror jag att jag ska bli utstött ur gemenskapen eller nåt och lämnad att dö. Men smärta tex kan inte skada min själ....och när jag känner min sårbarhet så ska jag inte tro att själen är sårbar... förstår du hur jag tänker? Och anledningen till det är väl att jag kännt att min värld rasat samman någon gång.Och att jag växt upp hos föräldrar och andra vuxna som varit rädda och inte riktigt vetat vilka dom är, om jag ska hårdra det."

Svar på 3: Zeldox, Stesolid o cigarretter.