Rädsla

Jag var paniskt rädd för getingar. det tränade jag bort i KBT, genom att klappa en levande geting. Rädslan gick över på tre gånger, nu är den hanterbar.

Jag var så rädd för höjder att jag inte kunde byta glödlampan i taklampan. Jag fick viss hjälp i KBT, men tränade sedan vidare själv på klätterväggen. Första gången kom jag bara 1/2 metér upp från marken. Men efter fem gånger kunde jag klättra fem meter upp, släppa taget, hänga fritt i säkerhetslinan, och låta mig långsamt firas ned till marken. Det var en prestation som gav lyckokänslor!!!

Jag är fortfarande rädd för sprutor och blodprov. Den rädslan har orsakats genom tvångsvård, och har inte gått över med ett år i KBT terapi. Jag kan helt enkelt inte ta en spruta eller ett blodprov frivilligt. Jag trodde att rädslan hade minskat efter terapin slut, men den har kommit tillbaka. Den här rädslan sitter för djupt.

KBT (kognitiv beteende terapi) är annars en mycket effektiv behandlingsmetod mot rädslor...

Varför är vi rädda? Det beror hos mig på att jag upplevt skrämmande situationer. Jag kissade på ett jordgetingbo som barn och fick svärmen över mig, därav getingrädslan. Höjdrädslan kom med stigande ålder, jag tror den beror på att balansen blivit sämre. Sprut och blodprovsrädslan kom efter tvångsvård då jag fick mycket sprutor med tvång.

Annars är nog rädsla en gammal viktig överlevnadsstrategi, om man är rädd för ormar eller blixten eller något annat som var farligt när våra förfäder bodde ute i naturen... men idag är de rädslorna inte så aktuella... inte om man blir rädd för en bild av en orm eller är åskrädd inne i sitt trygga hus... idag är det nog mer överlevnadsmässigt riktigt att vara rädd för bilar eller för mörka gränder... men det är inte lika vanligt att sådana rädslor ger en fobi... fobierna sitter djupt, och är oftast grundade på de gamla uråldriga farorna...

Rädsla kan vara funktionellt känslotillstånd genom att den gör att man undviker potentiellt farliga situationer. Tyvärr uppstår ibland en irrationell rädsla inför något som inte är farligt. Det kan röra sig om allt från fobier till vanföreställningar. Tidigare reagerade jag på för mycket ett tag, men det slog över till ett känsloneutralt försvarsläge, vilket resulterade att jag utsatte mig för onödig fara. Numera reagerar jag normalt och försöker att kontrollera olika rädslor som uppstår genom ett förnuftmässigt resonemang. Det är dock sällan jag är rädd numera och de saker som jag ibland reagerar på ligger närmare det vardagliga än tidigare.(Typ stängde jag av plattan eller låste jag dörren.)

Rädsla för Ingenting...och Allting!

Alltså, även om det inte finns en "giltig" anledning, så kan jag vara "Rädd"/Ängslig i alla fall...(Det KAN ju vara farligt! Man kan aldrig veta, eller lita på något?)

..heavy!
K

Största modet har den som är rädd och ändå gör det, att han /hon gör det personen ifråga är rädd för!

Håller med! <!-- s8) --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_cool.gif" alt="" title="Cool" /><!-- s8) --> <!-- s:wink: --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_wink.gif" alt="" title="Wink" /><!-- s:wink: -->