Manodepressiv??

Ni har nog rätt. Jag är nog inte bipolär även om det känns så ibland. Jag har inte heller någon borderlinediagnos men läkaren har sagt att jag har starka drag av detta så det kanske är där min problematik kommer ifrån. Jag upplever mig som VÄLDIGT uppvarvad och lycklig nu och för bara någon vecka sedan var jag så deprimerad att jag hade självmordstankar. Det växlar oerhört fort och det är riktigt jobbigt.

Förr om åren har jag haft sådana här uppåtperioder som varat lite längre och det är då jag misstänkt att jag varit hypoman/manisk eftersom jag bl a köpt hästar som jag inte haft råd med och tagit på mig mer än jag klarat av. Men men.... Det får vara som det är. Jag är glad över mitt mående nu och hoppas att det får stanna så här ett tag så jag får en chans att njuta av livet. /A

Detta borde firas.Aspergergirl är glad.
Hoppas det håller i sig.

Tack! Det hoppas jag också! <!-- s:wink: --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_wink.gif" alt="" title="Wink" /><!-- s:wink: -->

Ett tips är att inte tänka så mycket på vad man är när osv. Utan bara leva i nuet. Tror det är extra viktigt när man är dålig. För att inte älta sitt mående samt fiska efter diagnoser. Det blir lite hypokondriskt, man sitter och läser om något som någon har sagt. Sen stämmer alla punkter in och man blir ledsen för att lyckan inte är "riktig".

Jag är själv diagnoserad Borderline, mitt humör svänger varje timme. Utan att överdriva. Kan gå ifrån helt knäckt till överlycklig. Allt beror på min omgivning. Vad jag förstått så är manodepressivas stadier oberörda av sin omgivning. Utan dom har upp och ner-gångar som inte påverkas av något. Dessutom brukar deras toppar och dalar hålla i sig mer än några timmar och få dagar.

Men vad vet jag, jag har för mig det är så.