Sommarvärme, vind och kyla
Solen skiner,
grönskan i topp.
Detta väder inger hopp.
Ibland vinden viner,
trots att solen skiner.
Detta är svalkande för vår kropp,
i värmen vi njuter,
att sommaren är här.
För att den ska stanna,
vi tiden förskjuter.
Snart är vintern på gång,
att göra sitt intrång.
Trots allas protester,
av värmen det finns lite rester.
Men vintern är vacker,
trots kyla och snö,
Inget ska nånsin få mig att dö.
Året som gått,
har till mig hoppet sått.
Våra årstider är allt annat än grått.
Skriven 2010-08-02
MÅLET SOM SMAL
Ångesten river i mitt sinne,
Maten ger mig oro i mitt inre.
Jag vågar snart ej äta,
Och min vikt jag måste mäta.
Varför detta tvång?
När jag vet att denna väg är vrång!
Hjälp har jag ju fått,
Men hur har detta då gått?
Jag äter mindre än minst,
Det är knappast det är en vinst.
Jag jobbar på det hela,
Men ångesten gör att jag maten dela.
Att ej äta kunna,
Känns som mina val är vunna.
Tänk om jag anorexi får,
Kanske redan innan nästa vår.
Istället jag måste mig skära,
Och till läkare jag måste mig bära.
Rädda mig den som kan!
Jag i mitt inre är den som vann.
Jag vill inte bli frisk,
Så jag borde få smisk,
Men ingenting hjälper,
Allting bara stjälper.
Jag kan aldrig bättre må,
Det är bara att förstå.
När jag inte själv vill kämpa,
Utan vill ha min egen krämpa.
Då är livet slut,
Allt har brist på krut.
Skriven 2010-08-02
Astrid i mitt hjärta
Astrid min älskade katt,
Som sover hos mig varje natt.
Du är helt underbar,
Under årets alla dar.
Jag hoppas du får leva länge till,
Det är ju det jag hoppas och vill.
Utan dig jag skulle sörja livet,
I själen djupa sår skulle bli rivet.
Matte älskar dig så mycket,
Hela dig i stora stycket.
Det går ej att förklara i ord,
Inte ens om jag ställer mig på ett bord.
Du sår mina frön varje dag,
Du hjälper mig att vid livet ta ett tag.
Skriven 2010-08-03
Livets tyngd
Mitt hjärta det bankar,
Och kroppen jag inte tankar.
Jag önskar mig bort,
Önskar mig livet kort.
Hjälpen tar jag inte emot,
Trots jag vet att det inte är klokt.
Åh, min fruktansvärda ångest!
Jag önskar någon visste mig bäst.
Världen är för svår för mig,
Minsta lilla sak blir världens största grej.
Jag orkar inte mer.
Är det ingen som det ser?
Jag hatar mitt liv,
Vill ta mitt största kliv,
Bort från livet, bort från världen.
Ända in i döden.
De enda som mig kan rädda,
Det är mina katter som av mig blir sedda.
Kan jag göra så mot dem?
Lämna livet och sen?
Nej, mina katter behöver mig,
De tittar mig i ögonen och säger hej.
Det är det bästa med djur,
De finns där i ur och skur.
Jag älskar dem bägge två,
Trots att jag försvinner i min lilla vrå.
Skriven 2010-08-03
JAG VILL INTE
Att hela dagen stressa,
Gör att jag mina rakblad vill vässa.
Jag vill mig själv skada,
I självaste blodet bada.
Det ger mig en lättnad,
När ångesten gör mig fjättrad.
Att leva är det värsta man kan göra,
Livet är ett helvete att förgöra.
Men en vacker dag,
Då ser jag till att göra slag.
Jag börjar med att säga hej då,
För bättre än så här kan jag ej må.
Jag lägger mig i sängen lång,
Tar mina tabletter och dång.
Det känns som att sövas,
Men man livet berövas.
Livets slut är ett faktum.
Det finns inte ens ett andrum.
God natt.
SKRIVEN 2010-08-03
KARIN
Du är den bästa chef man kan ha,
Jag har dig i mitt inre kunnat ta.
Ibland kan jag gråta,
Så mina handdukar blir våta.
För att du är så omtänksam och rar,
Det i mitt hjärta tar.
Jag blir så rörd av dig här och nu.
Det finaste som finns är du.
Jag älskar att få en kram av dig,
Jag slappnar av inom mig.
Livet går att leva,
Trots en och annan reva.
Jag kan med dig alltid prata,
Du skulle mig aldrig rata.
Du svarar alltid på min e-post,
Trots att du inte måst.
Det berör mig djupt i min själ,
Och jag mår bara väl.
Tack för att du kom på fika idag!
Jag har ju väntat på det ett tag.
Tack för allt!
Skriven 2010-08-03
VÄNSKAP – TACK FÖR ALLT
Jeanette, du ska bara veta vilken fin vän du är,
Även om du inte finns just här,
Är du så fantastiskt bäst,
Och till på köpet har du häst!
Du finns där när jag vill dig nå,
När jag har behov för att bättre må.
Du visar alltid omtänksamhet,
Så du är den bästa jag vet.
Du är kunnig inom ämnet,
Och gör alltid allting rätt.
Tänk vilken fin kompis man har,
Som ställer upp när som helst, vilka dar.
Du hjälper mig när livet är hårt,
För att vår vänskap är vårat vårt.
Jag önskar vi någon gång kan mötas,
Så du får hälsa, på min lilla sötnos.
Men jag gissar att det dröjer länge till,
Ett möte är ingenting jag hellre vill.
Du finns där för mig natt och dag,
Synd bara, att vi inte kan träffas förrän om ett tag.
Trots mycket för dig att göra,
Har du ändå tid att lyssna på mig och höra.
Tack för att du finns,
Och jag dig i minnet minns.
SKRIVEN 2010-08-03
Omsorg och vänskap
Åh, Karina min vän,
Jag hoppas du kryar på dig och kommer sen.
Din dotter är underbar,
Hon har gjort att jag livet väljer och tar.
Att bryta handleden har jag svårt att förstå,
Men jag förstår att du säkert dåligt kan må.
Vilken fruktansvärd otur du har,
Jag hoppas det vänder och var.
På sommaren ska man ha det underbart och bra,
Inte som du, gå med gipset och ha svårt att ta.
Jag önskar dig det bästa av bäst,
Och att du så småningom blir min gäst.
Du är fantastisk du,
Trots att ditt liv snabbt gick itu.
Men du lever med en positiv sida,
Och jag tror inte att folk ser dig lida.
Jag vill ge dig en kram i allt ditt elände,
Men jag vet inte hur, nu i denna ände.
Du är säkert saknad på ditt jobb,
Eftersom du inte med vilje gjort en nobb.
Du är perfekt inom LSS,
Så jag hoppas att vi mer än en gång ses.
Du är så trygg och fin,
Likaså dottern din.
Jag vill dig krama,
Få mitt liv att dig inrama.
Du tillhör de vänner jag har,
Som mig livet åter bar.
Tack för att du finns!
Du är bland det bästa i mitt liv som vinns.
Skriven 2010-08-03
TILL DIG
Du är bland de bästa här i boendet,
Du kommer nog på siffran ett.
Du lyssnar på allt jag säger,
Oavsett vad det handlar om för grejer.
Jag vet det är ditt jobb här,
Men du till mig ett bättre liv bär.
Jag vet att du är snäll,
Visst har jag rätt väl?
Mina vänner är många men få,
Jag måste stå på tå för att dem kunna nå.
Men de jag har,
Min kärlek bara tar.
Mina känslor är starka för er,
Jag hoppas det ni ser.
Jag hoppas du får behålla ditt jobb!
Och inte får världens nobb.
Du passar ju in hos oss perfekt,
Hos mig du alltid räckt.
Jag mina vänner sålla,
De allra bästa jag behålla.
Du tillhör en av dem,
Och inte till min åtsnörda rem.
Mitt liv tackar jag dig för,
Du alltid bryr dig och hör.
Tack min fina vän!
Skriven 2010-08-04
Ge upp
Mina andetag är ansträngda,
Det känns som om mina lungor är trängda.
Denna ångest som mig evigt plågar,
Det känns som om någon inuti mig sågar.
Det hjälper inte vad folk säger,
Jag gör ändå mina grejer.
Min ständiga inre smärta,
Långt större än en liten ärta.
Allt för att få det onda bort,
Försöker jag ibland göra livet kort,
Eller så ger jag mig nya sår.
Det hela beror på hur jag mår.
Mina armar är fulla av ärr,
Ibland vill jag dölja dem i ett kärr,
Men de finns kvar där för evigt,
Allt annat än trevligt.
Men vad gör man när man inte står ut?
När livet känns som om det vore slut?
Ge upp är det enda jag vill,
Jag har ingen kraft, jag står bara still.
Livet är en mardröm,
Som aldrig förlorar sin ström.
Jag önskar mig härifrån bort,
Är det ingen som det förstått?
Ibland jag skrattar och pratar,
Men mitt liv jag ändå skrapar.
Kraften i mig försvinner,
Och döden nog kommer och vinner.
Som det är nu,
Har mitt liv gått itu.
Skriven 2010-08-04
Författare till inlägg
