Mina dikter 2005 - framåt

Fina dikter du har skrivit, Aspergergirl. Här på sajten har Abzu och tjelsi givit ut diktsamlingar på Vulkan. Du kanske kan PM:a dem och fråga.

Jag har faktiskt skickat ett meddelande till min vän Kim M. Kimselius som är en känd författare (har gett ut 16 böcker) och frågat vad hon tror om att ge ut en diktsamling. Jag vill ju få den såld och frågan är hur stor efterfrågan det är på diktsamlingar. Vi får se vad Kim svarar! Vulkan är inget förlag jag vill använda, trots att det är billigt. Jag använder Recito när jag ska trycka min diktsamling, om det blir aktuellt...

Roligt i alla fall att du tycker om mina dikter Admin! Det gör att det värmer i hjärtat!

/A-C

LIVETS LÅGA, LIVETS PLÅGA

Jag rasar i vikt,
kanske Anorexi på sikt.
Jag vet att det är fel,
är fixerad vid varenda kroppsdel.
Vad jag än gör,
finns risken att jag dör.

Jag är så hopplöst dum,
i varenda av huvudets rum,
som ej kan ta till mig min hjälp,
istället blir det bara en stjälp.
Nu vill jag få ett slut,
på mina tankar som går som på krut.

Livet hänger på en skör tråd,
jag lyssnar inte på några råd.
Jag känner att jag snart ger upp,
personalen får ta till en trupp,
för att rädda mig till livet,
innan jag tar det stora klivet.
Tack och adjö,
mina tårar bildar en sjö.

Skriven 2010-08-01

LIVETS GÅVA

Mitt i allt det svåra,
finns det trots allt en låga.
Jag kommer aldrig att ge upp,
letar efter gnistor med lupp.
Livet har så mycket att ge,
även om det är svårt för mig att se.

Helvetet har vänt,
livet är tillbaka sent.
Jag älskar mina djur,
även om jag ibland är sur.
Tidigare jag undrat när jag nått botten,
men nu verkar jag ha fått vinstlotten.

Varför ska livet vara så hårt?
Så otroligt underbart men samtidigt svårt?
Ibland är jag på livet trött,
men så ser jag min katt sova sött.
Då vänder allt till glädje,
och jag kan bara medge,
att livet är värt att leva,
trots jag i sinnet har en och annan reva.

Skriven: 2010-08-01

En dikt jag skrivit nu på morgonen.

MIN VÄN

Jag har en vän för livet,
det vill jag här få skrivet.
Jag sänder i mitt hjärta,
en tanke om att lindra min väns smärta.
Jag vill få dig i hopp,
och att känna dig värd i din kropp.

Träden blåser i vinden,
snälla, vännen min, se glädjen, finn den!
Den finns där även för dig,
jag vet, lita på mig!
Jag älskar dig så mycket,
jag vill lätta det onda trycket.

Säkert du gråter ibland,
med tårar i din hand.
Det får alla människor göra,
och jag ska lyckan till dig föra.
Att skada sig själv,
med blodet rinnande som en älv.
Please, jag vill lyssna och höra,
mycket bättre än detta göra.

Jag tänker på dig varje dag,
varje stund och andetag.
Ångesten plågar dig jämt och ständigt,
kämpa emot, livet är så föränderligt.
Jag stöttar i din inre strid,
hjälper dig att tro och hoppas i tid.
Ge mig en chans!
Jag vet att livet även för dig kan bli en dans!

Jag har också erfarenhet,
av att livet är ett helvete, jag vet.
Jag har varit sjuk i så många år,
tillfogat mig så mycket sår,
Du har en tuff väg att gå,
men snart du börjar livets väg att så.
Jag stöttar dig i allt,
i varmt som kallt.

Skriven 2010-08-02

EN GNISTA KVAR

Varför drabbas bara jag?
Av dessa ständiga slag?
Mörkret omsluter mig,
jag känner inte längre dig.
Att må dåligt är en sak,
det är att inte vara riktigt rak.
Jag vill göra riktiga sår,
utanpå tills jag bättre mår.

Blodet sakta sakta rinner,
så jag stoppa det jag hinner.
Det så många gånger har gått fel,
att jag inte längre är hel.
Både utanför och innanför,
jag hoppas att jag dör.
Men ändå jag en gnista har,
kanske jag har ett litet hopp om livet kvar.

Skriven 2010-08-02

HOPPET LJUSNAR

Ångesten plågar mig varje dag,
det känns som obarmhärtiga jätteslag.
Jag avskyr allt detta,
och försöker till det bättre klättra.
Mitt liv är både rosor och sorg,
men mest den instängdaste borg.
Ge upp gör jag dock ej,
Jag kämpar för mitt eget mig.

Morgonen gryr och hoppet ljusnar,
jag slipper livets irriterande knarr.
Ett under det är,
att leva nu och här.
Livet blir alltid bra.
Jag ska skippa att till det sämre dra.

Livet är alltid jag,
trots dess hårda slag.
Jag visste väl detta!
Vart livets pusselbit jag sätta.
Det ljusnar i kropp och själ,
det enda jag önskar är att må väl.
Jag bryr mig om andra,
men mig själv jag hela tiden klandra.

Så livet är både svårt och lätt,
det gäller bara att se det rätt.
Att inte ge upp när det är svårt,
det är för oss alla ibland hårt.
Jag är ledsen, jag är glad,
med hjälp av hjärtats alla slag.
Livet det alltid vänder,
även om jag är full av ränder.

Skriven 2010-08-02