Det senaste från schizofreniförbundet

www.schizofreniforbundet.se/

Som sagt så vore det kanske bättre om de anhöriga
till schizofrena inriktade sig på att hjälpa sig själva
istället för att slåss för de schizofrena.
De anhöriga skulle också behöva ha en Självhjälpsbok.

Om de anhöriga mår bra så mår de schizofrena släktingarna
bra likaledes.

När föräldrar upptäcker att deras barn fått en psykos-sjukdom ställs de inför en okänd verklighet och försätts också i en "skuldfälla" där inte någon av situationerna kan hanteras eller klaras av.
Detta förstärker viljan att "göra" något och kanske i den grad att den blir missriktad.
När de märker att de själva ofta har svårt att ge adekvat stöd samt upplever att samhället inte alltid heller kan greppa situationen går man med i IFS-lokalavdelning kanske för att bedöva det egna samvetet.
Att därifrån arbeta centralt för hela gruppen (alla drabbade) är att ta ett jättekliv som inte blir av delvis beroende på att stigmatiseringen är så förlamande.
Att öppet (och i samförstånd) gå ut med att ens barn är drabbad ställer så stora krav på individerna att de flesta istället blir passiva åhörare.

Ändå så har den mesta informationen de senaste
tjugo åren gått ut på att föräldrarna inte är skyldiga
till att deras barn blivit schizofrena.
Det har nästan varit tabu att andas om att anhöriga
kan vara inblandade på något sätt.
Är det detta som har lamslagit schizofreniförbundet?

Även om vetenskapen säger att det inte finns några föräldrar som ska skuldbeläggas tror jag att alla föräldrar med drabbade barn ändå frågar sig, varför vi?
Är det våra gener (skuldbeläggning som "stöds" av vetenskapen) eller har vi gjort något fel frågar de sig med stor säkerhet.
Anknytning är en "ny" vetenskap som också kan skuldbelägga, då teorierna säkert kan (fel?)-tolkas som stöd för den upplevda skulden.
Läs gärna om anknytning här (fö. mycket intressant, se pdf-fil):
www.allmannabarnhuset.se/data/fi ... ppgift.pdf

Det ligger säkert något viktigt och sant i anknytningsteorin..
Det är tråkigt att brister när det gäller anknytning mellan barn
och föräldrar inte visar sig förrän efter flera år.