Människor som säger sig prata med de döda

Håller med Cosmos att det är riskabelt att prata med döda om man är psykotisk. Det spårar lätt ur. Kommer ihåg att jag fick en sömnlös natt efter att ha kanaliserat Buddha en gång i tiden. Inte utan konsekvenser att hålla på med sånt...

Vill påminna om att min övertygelse är att de är vi som lever som ska bestämma. Inte de som dött. Därför kan man lämna andevärlden utan åtgärd. Det råder annars ett slags kaos som påminner om krig i den världen och det har man rätt att slippa.

Att "tala med döda" är helt enkelt ett utslag av psykos eller som ett resttillstånd av denna. Hur ska det gå att skilja på vanliga röster och röster från döda?

Jag har pratat med döda, änglar, andemakter, ärkeänglar, överdjävlar, demoner, mina delpersonligheter, levande människor, biskopar, ja jag kommer inte på fler. De är alla lite olika och man kan lära sig skilja på dom. Dock måste man hela tiden se upp med att den egna hjärnan färgar mötet med "anden". Helt ren är inte kommunikationen. Därför bör man avstå om man kan.

Kul att se hur tankarna går hos de som själva haft psykos och ändå i stor utsträckning följer den etablerade vetenskapen, men trodde det var fler öppensinnade på viska.se

Man är inte "öppensinnad" bara för att man tror på detta. Det handlar istället om mental hygien. Att inte förgifta sin hjärna med den här typen av tankar.

Jag råkade ut för "spöken" i tonåren. Jobbade på en hantverksbutik som låg i ett hus som tidigare varit sanatorium. Vid olika tidpunkter hörde jag rosslande andetag som kom från alla möjliga håll. Till slut hade jag med de hem också och hörde dem i mitt rum. Hemskt.

I tonåren hade jag väldigt mycket funderingar på döden och hade också en psykos då allting förvärrades. Ingenting jag önskar min värsta fiende.

Det är klart att man inte ska syssla med sånt här om det inte är sunt.