Hon har berättat om övergrepp hemma i åldrarna ca 3 - 13 år. I ett utåt
"fungerande" hem. Det har inte röjts än utan hon tror det är bäst att låta det vara som det är. 26 år idag.
Har haft allmänt en del borderlinedrag och möjligen lite lätt bipolär affektiv psykotisk. Förändras negativt med varierande upprördhet.
Annars en stillsam och utåt "högfungerande" stillsam person.
Hon nämnde nåt nyligen en kväll när hon var ute. i mob.tel., om att gå till apoteket för att göra ett graviditetstest. Inte för att hon "gjort det" så att säga och annars försöker få barn. Nej, utan hon sa att hon ville hoppas att kanske gud älskar henne så mkt så att hon kanske var gravid. (Dvs att gud gjort henne gravid). Hon mådde dåligt och snyftade/grät lite.
Hon är i övrigt ganska brett intelligent och i vissa avseenden mkt analytiskt intelligent, på ett spontant sätt. Iofs så faller ofta det vid annat mer upprört humör, om hon blivit mkt ledsen och gammalt kommer upp osv, blandat med nytt. Då tar känsloargumentering över på stor nivå.
Hon är inte konstig på nåt sätt annars utan alltså klarsynt och har ganska höga värderingar. Kom in på läkarubildning även om det inte gått så bra med det, men ändå...
Jag frågade henne senare om det hon sagt, om hon verkligen menat det men då svarade hon lite förvånat ja varför inte? Dvs att varför skulle inte gud kunna göra så? Delvis kanske det ankom en känsla hon haft i längtan att skaffa barn, och bara låtsas lite och köpa test men ändå detta att ändå verkligen tro att kanske gud.. Det konstiga var att hon inte verkade släppa det, eller att hon inte uttryckte känslan kring det med hur hon kopplar det till hur absurt det är så verklighetsfrånvänt som det är.
Idag sa hon en ny variant av det men jag kan nog skippa det. Det räcker med det första.
Är det bara inom schizofreni som vanföreställningar uppstår, och som här i en stark känslomässig affekt, av en mkt stark längtan efter eget barn.
Det är väl inte att hon driver med mig?
Hon har varit mkt orolig och pratat om att vilja dö i olika tappningar om hon inte får ett eget barn. "Snart är jag hos henne" osv oftast är barnet "henne" så det känns ju att hon projicerar sig själv i könet. Och att hon vill ta hand om det barnet så mkt. Att det är det viktigaste för henne.
Ja hon vill göra sin utb. med och obba men när hon mår dåligt så är det barnet som är allt eller inget och är det inget så är det som sagt lika gärna att dö.
Hon har revat sig själv till stora ärr för många år sen. En gång i somras med.
En gång hände en konstig sak. Jag såg en lång klar rivlinje på hennes ena underarm., ca 10 cm. Tittade bort och sen åter 30-45 sek senare, då var linjen helt borta ........ Nåt övernaturligt.
Har haft en del telapti med henne, inget konstigt men kanske lite mer.
Även samdrömt.
Men det med grav.testet....
Undrar en mkt orolig manlig vän.
Författare till inlägg
