Varför är ångest så vanligt vid schizofreni? Varför hänger de ihop som ler och långhalm? Frågar du mig så är ångesten det värsta. Allt jag gör då är att promenera och röka alldeles för mycket. Har även dragits till järnvägen för en snabb väg ut ur tillståndet.
I mitt fall kan det vara att jag skjuter upp/ställer in viktiga saker. Jag klarar mig inte själv, förlitar mig på boendestöd och mina föräldrar. Jag har blivit barn på nytt.
Innan jag blev sjuk hade jag ett innehållsrikt liv. Jag hade hand om min egen ekonomi och jag hade till och med svärmerier. Allt detta har gått förlorat. Kanske kan jag se det som en nystart och kavla upp ärmarna och ta itu med saker, men det är så svårt. Gruppboende har kommit på tal, men det tror jag skulle göra mig ännu mer passiv. Jag vill rå om mig själv.
Det kan bero på kognitiv dissonans. Det är bara något som
jag funderar över. Har för mig att PSR tog upp det när han
var aktiv här.
Kognitiv dissonans[/url:2hynkl5t]
Har en fråga, kan irritation vara ett tecken på ångest? Irritation innebär att man måste hålla igen så mycket krafter att det kan tära på ens energireserv? Irritation är väl inte en uppbyggande energi?
Jag blir lätt irriterad om jag inte mår bra (har ångest) så folk typ tror jag är sura på dem eller nåt, men det är ju bar för man blir så inkapslad i sin egen smärta och sina försök att stå ut...
