'Pubertala problem' kan låta banalt, men är det inte. Det handlar om centrala mänskliga frågor, bekräftelse, delaktighet och identitet. Ingen kan bli vuxen, som inte 'varit' tonåring. Dvs, att inte uppleva det du upplever nu leder (kanske du tycker är märkligt, men det är sant), till problem senare i livet. Inte minst när det gäller att ha kontakt med sina egna sidor, inklusive sina sämre sidor som t ex svartsjuka. Många skärmar av sig så att de kanske tom tror att just de saknar sk 'dåliga sidor' vilket självklart inte är sant.
Det du känner nu är inget att 'vifta bort'. Det ÄR jobbigt. Samtidigt kanske det kan vara en tröst att du inte är ensam. Och att hur du hanterar dina känslor nu kan vara till stor hjälp resten av livet.
Jag hoppas du kan hitta någon du har förtroende för, IRL (om möjligt), så att du kan fortsätta att bolla dina tankar och känslor med någon hyfsat 'vuxen'. Att du uttrycker dina känslor är bra, och det ska du ha all credit för. Det är en viktig del i att lära sig ta hand om dig själv. Alla behöver bollplank. Kram, och sköt om dig.
