Vad är det för fel på mig?

  • Författare till inlägg
  • Besökare
  • Besökare
17 år 9 månader sedan #43793 av
Är bara här på besök så om jag är i fel forum och om jag råkar trampa på någon öm tå så ber jag allra ödmjukaste om ursäkt för det redan nu.

Jag har en del funderinga om mig själv och mina problem. Har gogglat en massa och det jag återkommande får upp är sidor om Schitzofreni, men när jag läser om symptomen så finns det visserligen en del som stämmer, men ändå inte. Jag vet inte vart jag ska börja någonstanns men om ni har några tankar eller vet vart jag skall vända mig för att få någon rätsida på det så får nu mer än gärna ropa till.

Jag är 39 år i dag och lever med min man och vårt barn. Jag har alltid haft problem med att skilja drömmar från verklighet i sovande tillstånd. Jag har sedan 20 år tillbaka drömt sådant som jag trott har hänt, eller så vaknar jag upp mitt i drömmen och både hör och ser det jag drömde om. De senaste fem åren så har det eskalerat och nu den senaste året så är det värre än någonsin.

Jag sover och tror att jag vaknar och hör grannarna/hyresbolaget/vem sjutton som helst som står utanför mitt fönster och talar illa om mig, eller vill vräka mig, eller vill komma in och bråka. Eller så drömmer jag att det är någon i huset och har vid ett flertal tillfällen flygit upp och vält sängen och gömt mig bakom den, eller flugit upp och rusat ut i köket och vrålat åt personen jag tror mig se (vilket skrämt slag på övriga familjen).

Saken är den att det alltid sker precis när jag somnar eller är på väg att vakna och inte i djupsömnen. Och oftast vaknar jag ju till mitt i allt, men kan ändå se och höra min hallucination och måste verkligen ta mig i kragen och fundera om det är möjligt att det jag ser händer eller inte.

Ok det var halucinationsbiten det

Nästa grej är att jag har en oerhört destruktiv sida i mig som pratar med mig och varje dag intalar mig att jag verkligen är komplett värdelös. Det är så illa att jag för en diskussion mellan dessa båda två. Typ det destruktiva i mig säger att jag är värdelös och att jag inte ska tro att jag är något. Jag själv säger åt den att hålla klaffen. Den andra sidan svarar då ja med inte ens dina föräldrar stod ut med dig. Och jag svarar då mer irreterat att den skall knipa igen, och så här håller det på, tills jag blir förbannad och ryter i åt den att hålla klaffen eller bara ignorerar rösten. Detta sker som en konversation inne i mitt huvud så jag tänker det väl snarare än säger det. Det sker dessutom alltid när jag är vaken, men oftast när jag är ensammen.

Jag har en ganska så tragisk barndom bakom mig och har även varit med om en del traumatiska saker som vuxen och är sedan länge sjukskriven för stressproblem. Jag har gått i terapi och rett ut allt detta med mig själv, och jag har minskat min destruktiva sida ganska så mycket, men den är långt i från under kontroll. Det händer fortfarande att min hjärna tar över och gör sådant som inte är bra för mig och som jag på något sätt blundar för. Jag kan göra illa mig själv, vräka i mig mat, eller inte äta alls under en lång period och liknande destruktiva saker. Jag har dessutom ett oerhört kontrollbehov och haft svåra ätstörningar och har en hel del magiska tankar för mig. Det finns massor här att skriva om men det här är väl det som är mest framträdande hos mig .

Efter att ha läst flera av era inlägg här så tror jag alltså inte att jag lider av Schitzofreni, men något är det absolut. Jag har inget problem med förföljelsemani (ja förutom drömmarna då) och jag halucinerar inte i vaket tillstånd, men i sovande tillstånd så hör jag röster, och i vaket tillstånd så har konversationer med mig själv, men då är det alltid mig jag pratar med bara en annan del av mig som inte tycker om mig själv så mycket.

Jag har varit hos doktorn med mina sömnbesvär och berättat om alla knasigheter jag har för mig på nätterna, men han förstår inte alls vad det kan vara och remiterade mig vidare till sjukhuset som skall kolla upp om jag snarkar och har sömnapné, vilket inte alls känns som att det skulel ha någon rellevans till mina drömmar.

Det jag funderar på är om man kan ha drag av schitzofreni? Eller om det finns förgreningar inom detta funktionshinder? Jag har exempelvis en dotter med autsim och just där så finns det ett rätt brett spectra och kanske det är samma sak med schitzofreni? (jag vet alldeles för lite om det så därför frågar jag er) Eller om ni kanske rent av känner till någon annan diagnos där dessa problem ingår? Inte för att jag direkt behöver söka en diagnos men däremot så behöver jag hitta någon/något som kan hjälpa mig med mina problem innan det blir värre och just nu står jag bara och stampar tycker jag.

Usch vad svamligt allt vart och det känns som jag inte fått fram ett enda vettigt ord. Sorry!
  • Jocke
  • Offline
  • Jubelhedersmedlem
  • Jubelhedersmedlem
  • raka spåret är enklare än kringelikrokar!
Mer
17 år 9 månader sedan #43797 av Jocke
Svar från Jocke i ämnet Vad är det för fel på mig?
Jag tror man måste ha remiss till en psykolog? Det finns ett testprotokoll på flera hundra frågor, som du får göra avskilt utan psykologens inblandning, sedan pratar man två ggr om testresultatet.

Du kanske är lite fixerad vid just schizofreni, men man skall ha minst två symptom ganska länge för att få det klassificerat som schizofreni. Du verkar ha en psykos på natten eller morgonen?

Varför du får drömmarna i början eller slutet, kan det bero på sömnmedicin? Sömnapné är nog annars inte så dumt tänkt, men ditt allmänna tillstånd gör att du fokuserar all din intresse på just det specifika som sker just vid sömnen.

Men schizofreni yttrar sig olika från fall till fall, ungefär som fingeravtryck!

Vars är världen på väg?
Mer
17 år 9 månader sedan #43799 av Nissegossen
jag känner igen mycket av vad du beskriver. Det verkar som om du är prepsykotisk när du inte är riktigt vaken. Men att det inte gått så långt att du blivit med Schizofreni!
Det finns också de som hör röster och ser syner utan att ha sjukdomen Schizofreni! Det finns möjlighet att se på webben hur andra rösthörare som inte har Schizofreni har det. Kanske Admin kan ge dig ett adekvat svar på din fråga. det finns också terapier för detta.

Men du skall veta att du är inte ensam, och deffinitivt inte galen om du nu trodde det!

Finns numera här viska.richardhandl.com/index.php Viska 3.1 om schizofreni forum
Mer
17 år 9 månader sedan #43804 av Isa-Alise
Mer
17 år 9 månader sedan #43884 av Admin1
Dina drömhallucinationer är förmodligen hypnagoga eller hypnapompa hallucinationer, som kan förekomma hos vanliga personer och som man inte gör något åt egentligen. De uppstår vid insomnandet eller uppvaknandet och kan bestå oftast av drömbilder, men det kan också vara hörselhallucinationer.

Jag tror inte att du har schizofreni för då brukar oftast omgivningen reagera. Ofta är det vanföreställningar och paranoia som de tycker är jättejobbiga att hantera. Dessutom brukar kvinnor insjukna i schizofreni i 25 års åldern och det är inte så vanligt att man får det i 40 års åldern.

Besläktat med schizofreni är schizotyp personlighetsstörning och schizoid personlighetsstörning. De tillhör det sk schizzofrenispektrat. Vid scchizotyp förekommer ofta magiskt tänkande t.ex.
Mer
17 år 9 månader sedan #43889 av flisan
Hejsan

Jag tycker att det låter som du är utkörd fysiskt och psykiskt. Kanske behöver du gå i någon annan sorts terapi. Kan det vara så att du lider av Posttraumatiskt Stresssyndrom. Du säger ju själv att du varit med om mycket jobbiga saker. Jag är ingen expert, men jag tycker som att det låter som ditt nervsystem är på helspänn. Kanske behöver du lära dig avspänningstekniker eller kanske kan sömnmedicin hjälpa ett kort tag.
Du måste själv ta tag i situationen och söka hjälp.
Jag har också haft mycket "vakendrömmar" i mitt liv, alltså varit "vaken i drömmen". Jag har läst att det finns tekniker för att hantera sådant, att hantera vad som händer i drömmen. Man kan lära sig att säga nej till sådant som är plågsamt. Jag har lärt mig att titta på handen i drömmen och räkna fingrarna, de blir ofta fler eller färre i drömmen. Då vet jag att jag drömmer och kan ev. styra drömmen.
När det gäller destruktivitet så tycker jag att KBT har hjälpt mig lite. Jag tror att det är svårt att "stänga av" den negativa sidan. Jag tror att man måste lirka lite med den, annars blir den ännu starkare om man börjar brottas med den. Det är vad jag har lärt mig och jag försöker att tänka på det ibland när jag börjar bråka och vara hård mot mig själv. Och det hjälper ibland.
Lycka till!