Inlagd för omvärdering av schizofreni!

Jag vill också höra!

En grej är att det tar väldigt lång tid för vården att släppa taget och att det nästan är som att schizofreni aldrig går ur bruk...

www.schizofreniskolan.se/hur-paverkas-mi...anser-att-bli-frisk/
"Cirka en av fyra blir helt återställd inom fem år och behöver inte mer behandling. För de flesta andra kan symtomen minskas och välbefinnandet ökas i olika hög grad."

En annan grej är att det är väldigt jobbigt att sluta med medicin.
Min mående har spritt väldigt under de senaste två åren för att den stabilitet som medicinen erbjudit inte längre fanns och min "expansion" har varit svår för omgivning att ta till sig och hantera... Vet inte riktigt men för mig har det varit jobbigt... Man måste ha mer kapacitet än den funktionsgrad man sätts i vid sjukskrivning.. Det är svårt att veta om man har det... Arbetsförmåga etc..

Min slutsats utifrån dessa två punkter är att: Om du redan är i väldigt dåligt skick, har t.ex. missbruk, sömnsvårigheter etc, alltså inte har ett stabilt mående med medicin, då ser jag att riskerna med att sänka medicin är för stora.

Mitt läge nu är att jag dels har ergenyl på lägsta rekommenderade dos 1000 mg, vilket inte är indikativt för psykos, samt 2.5 mg zyprexa till sömn (rekommederade dos zyprexa pendlar mellan 10-20 mg vid schizofreni, max dos är 30 mg..).

Insikten jag har nått är att diagnosmaterialet är för vidt för mig och att om man med hjälp av neuroleptika fått återhämtning under längre tid så är chanserna goda.. Mitt liv är väl inte normale svenskens liv men det vet jag inte ännu hur det kommer bli.. Jag vet bara att jag är extra noga med hälsovanor (sömn, motion, mat, stress, socialiserande)

Jag ser på medicinering som den koppling man har till psykiatrin... Ju mer medicin desto mer hjälp förväntas man behöva...
Balans mellan aktivitet och vila.
Detta är mer av ett diskussionsunderlag eftersom varken jag eller läkarna eller någon här exakt kan stämma av hur man gör eller hur livet ser ut....

Här är en länk av en studie som jag läste nyligen.. Handlar om människor som fått schizofreni och hur dom upplever sig själva och andra...
1. En sån svår diagnos som schizofreni är snarast omöjlig att förhålla sig till
2. man skäms för sig själv för att man inte tillhör normsverige
3. Man upplever knappt förändring av neuroleptika och som resultat ser man bara biverkningarna.
(Min uppfattning är att om inte ens fysiska tillvaro påverkas av behandling så tror jag många förbiser de fördelar som finns med neuroleptika), och att diagnosen och behandlingen vägs mot biverkningar och stigmat av att ha schizofreni...

Att leva med schizofreni – upplevelser av livssituationen
www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1321/FULLTEXT01.pdf

Takeaway
1. Om livet inte blir bättre av psykiatri...
2. ???

Lite spännande kanske ...

Klanggedin,

Här på Viska har du verkat att vara spritt språngande galen ibland.

Krya på dig, Klanggedin!

Jag håller på dig, Klanggedin!

MsTibbs skrev: Min skötare säger att diagnoser är färskvara och kan ändras. Men jag har haft schizoaffektiv bipolär typ i 7-8 år och Asperger och Adhd ännu längre.

Diagnoser i psykiatrien endres ganske ofte, og er i høy grad et tolkningsspørsmål. Samme problem kan gå under ulike navn avhengig av den disiplin klinikeren tilhører. Delvis derfor har det vært en eksplosjon i diagnoser i antall diagnoser. Min psykoterapeut hevdet jeg var i en grensepsykotisk tilstand, det har ingen andre sagt, og jeg tror ikke det er i journalen heller.

Geta skrev: Det brukar inte bli något tjafs med Försäkringskassan med sjukskrivning eller sjukersättning, när man har diagnosen schizofreni. Schizofreni klassas som en av de värsta folksjukdomarna.

Jeg tror også at det ofte er et hensyn som spiller inn. Problemet er at om du har fått den, er det vanskelig å riste den av seg. Bipolar kommer man lettere ut av, selv om maniske personer ofte framstår som galere enn mange schizofrene.