För mig har jag helt enkelt fått ta en viktökning på 40 kg. Psykiatrin säger inget om det mer än att de många år senare kan komma och säga att man är överviktig. Undrar varför. Jag har precis som Drummer problem med att vara överviktig, med gammal ätstörningsproblemstik i bagaget. Övervikt är verkligen inget jag tycker om. Jag tycker att jag är fet, äcklig och oattraktiv och att jag verkligen inte ser vältränad ut fast jag fysar en hel del. Jag har hållit på med elitidrott i många år och att vara vältränad är viktigt för mig. Ja vältränad är ju svårt att vars med den energisänkning som allvarlig psykisk ohälsa medför. Smal är svårt oxå för allvarlig psykisk ohälsa. Det är ett nödvändigt ont att vara fet - för att få må bra, med hjälp av mediciner. Jag mår inte heller bra av att vara fet och oformlig. Men ändå. Man får ju försöka omfamna sin (feta) kropp med nån slags kärlek. Det är som det är och då får man försöka gilla läget. Jag följer Stina Wollter och andra kroppsaktivister på sociala media. Även om man har en fet, ful och oattraktiv kropp kan man göra mycket fantastiskt med just denna kropp. Jag fysar och det är viktigt för mig. Jag vill fysa mycket. Det kanske jag just inte kan göra med den energisänkning man bär på. Men ändå fysar jsg en hel del. Jag vill vara stark och uthållig. Har slutat styrketräna för att jag inte orkar med både det och att motionera med Loppan. Det är en black om foten att jag inte kan styrketräna. Jag vill ha en muskulös kropp. Men energin räcker inte till man får anpassa sig. Hela tiden detta anpassa sig. Jag vill springa och konditionsmässigt hade jag nog klarat att springa 5 km. Men kroppen är för tung för att klara av att springa med. Sist jag sprang 5 km i augusti 2019 drog jag på mig en knäskada som jag fortfarande har problem med fastän jag bars går. 110 kg flyttar man inte på ostraffat. Ständigt detta att anpassa sig. Det är en nyckel till att stå ut med allvarlig psykisk ohälsa att man klarar av att anpassa sig. Annars går man under. Av bars det här med kroppen tex. Att man blir fet, ful och oattraktiv av mediciner och bristande motivation och eller ork.
Jag vet inte vad jsg ska säga Drummer men det kan hända att du får anpassa dig till att ha 10-15 kg övervikt. För att, med mediciner, få må bra.
Med kroppspositivism får man känna sig snygg och attraktiv oavsett hur ens kropp är. Man har en kropp. Det är fantastisk och kan ta en med på fantastiska saker, om man orkar se bortom fetman. Du kan tex spela padel Drummer, det kanske är något för dig? Man kan göra mycket kul med sin kropp. Man ksn ha bra kondition fast man är fet. Man kan dansa, lyssna på musik och vara allmänt lycklig. Med ät och kroppsuppfattningsstörningar är det svårare jag håller med. Det är ett gissel många av oss bär på. Men man måste försöka duga ändå.
Många av oss i psykiatrin dras med stor övervikt. Vi kommer in i psykiatrin smala och fit och går ut som kraftigt överviktiga och som rökare som någon sa. Det är ett gissel att dessa mediciner ger sådan övervikt. Men vad ska man göra? Man behöver ju medicinerna för att funka i skallen. Funkar man inte i skallen så funkar inget i ens övriga liv. Det är basalt.
