Uruselt minne

Kommer knappt ihåg mitt eget telefonnummer.
För att komma ihåg koder och telefonnummer
måste jag inpränta dom som ramsor.
Närminnet är hopplöst.
Efter min senaste psykos med efterföljande
depression blev minnet sämre.
Saker som borde gå på rutin måste jag ibland
tänka igenom noga för att inte missa.

Ja, man kanske kan göra något roligt av det istället: Det bästa/värsta jag har glömt o.s.v.

En gång glömde jag min då 6-åriga son på bussen. Han hade somnat och följde inte efter mig när jag gick av. Snacka om panik när jag upptäckte det.

Jag o min polare gjorde et test idág (eftersom jag ska till psykdoktor imon vore kul o tresta lite innan)

Jag vi började med ca 6 siffror för att memoera. Sen la vi ytterligare en siffra till nästa omgång om man klarde.

Själv klarade jag väl 6-7 nr men polaren satte fantastiskta 30 siffror!! O vem vet kanske mer hade gått men vi orkade inte längre.

/(tilläggas bör att siffrorna var helt random, inget system alltså)

Spela memory spel på webben, så tränar ni minnet!
www.knorrvie.se/se_sv/
www.clixxa.se/websearch/?Keyword ... el&start=0
www.sr.se/Barn/spel/

Jag har läst att efter psykoser kan man få kognitiva problem dvs minne, uppmäksamhet och exekutiva funktioner. Vid schizofreni har majoriteten kognitiva problem, men det förbättras med åren oftast men påverkas inte av medicineringen utom möjligen av Leponex. Kognitiva problem kan också finnas vid bipolär, men de är inte riktigt lika allvarliga som vid schizofreni och inte lika väl undersökta.

Vid allvarliga depressioner kan man också få problem med minnet och det kallas för pseudodemens ibland och det försvinner när depressionen avtar.

Man kan leta flera ggr på samma ställe men inte hitta ngt, men ofta finns dem där. Vad beror det på att uppmärksamheten brister? Och varför är vi vanemänniskor? Om vi lägger grejerna på en och samma ställe sker en automatiskt sortering att det inte kan finnas på andra ställen. Det logiska kopplas bort, och det hemska är att rösterna testar en om man tror på deras historia. Det är faktiskt lite av en hjärntvätt som pågår med hjärnan. Paranoijan kanske inte existerar annat än i vissa människors medvetande. Är man medveten om att paranoijan är ett påhitt, kanske det är enklare att leta systematiskt efter det försvunna föremålet eller felet. Men som sagt rösterna är inte snälla, man kan inte ge dem ngt innan dem äter upp hela handen. Att förlägga saker och uppmärksamhetsbrist måste bero på koncentration. Glömskan rör egentligen bar4a korttidsminnet och sedan lägger vi märke till andra detaljer än vad många gör, värdelös uppmärksamhet kan man säga, eftersom då har man ingen referenspunkt att relatera till i kommunikationen med "normala" människon