Göra saker man inte minns.

I veckan fick jag post från min vårdcentral, en räkning på 150kr för "uteblivet besök utan orsak". Jag ringde direkt upp numret på fakturan och kom till receptionen där jag förklarade att jag gått på alla mina planerade besök som har varit en gång i veckan för att fylla på dosetten.

Men receptionisten sa att det handlade om ett läkarbesök som bokats på min begäran den 21/7. Jag sökte i mitt minne men det var helt blankt. Jag sa förbryllat att jag inte bokat någon tid och att jag inte kunde komma på någon orsak till att jag skulle gjort det.

Hon förstod nog att jag inte spelade för att slippa betala, för hon makulerade fakturan. Efter samtalet rev jag sönder fakturan och slängde det fort som fan.

Jag blir rädd för mig själv, för jag har verkligen inte den blekaste aning om att jag skulle ha bokat en tid. Något måste gått fel. Eller gjorde jag det och bara har dåligt minne? Kunde jag gjort det i sömnen eller något? Jag är rädd! Det här är inte första gången någon berättar för mig att jag gjort något utan att jag kunnat minnas det. Vad gör jag åt det, är det dissociation?

Khai Chau brukar rekommendera hjälpmedel för att bättre
kunna planera och strukturera sin tillvaro.
Annars tycker jag att en vanlig almanacka räcker för att
anteckna vad som ska ske.
Utan det skulle jag missa det mesta.

Du kanske inte skall dra, så stora växlar på en enstaka händelse och det kan ju faktiskt vara, så att vårdcentralen gjort ett misstag. Du frågade inte vad läkarbesöket gällde för någonting? Om liknande saker händer ofta, så kan man ju börja att undra förstås.

Jag frågade vad besöket skulle gälla, men det stod bara "samtal" enligt receptionisten. Jag hoppas verkligen att det var deras misstag, men det var ingen kallelse utan det var på min begäran enligt den jag pratade med.

Jag har börjat bli fundersam eftersom mamma ibland berättar saker som jag har sagt, och när jag protesterar är hon så sjukt tvärsäker. Kanske beror det på att jag varit trött eller att mamma har fel, jag har inte lagt så mycket vikt i det men nu när det faktiskt påstås att jag gjort en handling och inte bara ett uttalande så blir jag orolig.

Jag ska absolut prata med mina kontaktpersoner.

Det där brukar hända mig med jämna mellanrum. Det kan handla om nåt jag sagt eller gjort (dvs ett par minutrar till timmar) och ibland har jag luckor på hela dagar. Psykologen jag gick till förut brukade säga att jag dissocierar vid sådana tillfällen, så kanske har du rätt i att det är vad du gör om det nu händer ofta.

sånt där händer mig hela tiden när ja inte är på neuroleptika