En dag som alla andra

Mer
17 år 11 månader sedan #39472 av Graatass
Svar från Graatass i ämnet En dag som alla andra
Har varit inne ett tag på en kontaktsida som heter "Mötesplatsen". Trots att jag hade femton dagar kvar och jag har betalt sjuttiofem kronor för hela den här månaden, så valde jag att lämna den idag.
Och ni vet säkert varför.
Jag skulle kalla det för "sjukdomsinsikt". Det är skönt på så vis att veta att man är "tokig", men många människor vill inte erkänna det för andra och kanske allra minst för sig själva. Det är synd.
När jag läser Leif Panduro, en dansk författare som jag varmt rekommenderar, så händer de mest intressanta och det mest dramatiska och de mest roliga händelser med människor som är och som vågar vara "tokiga" och som vågar stå för det.
Vad händer med de andra?
Ja, de använder sitt enda korta liv till att dölja och inte låtsas om händelser i deras liv som är lärorika och som kan leda till vishet.
Men söker kvinnor efter en man som har status, åker på dyra semesterresor och som dricker vin stup i kvarten, så är inte jag den rätte för dem. Det har jag insett.
Men, tror jag, det är mod och åter mod som det hela handlar om. Och, det kan jag gärna erkänna, det är inte alltid som jag har det modet jag heller.
Mer
17 år 11 månader sedan #39498 av Admin1
Svar från Admin1 i ämnet En dag som alla andra

Graatass skrev: Jag fann dem förstås inte och det kändes lite dumt och gå omkring folk och fråga dem om de kom från "Korallhavet". Ungefär:
- Hej, jag heter Gråtass. Kommer ni från Korallhavet?
Som någon som förläst sig på fantasyromaner...


Synd att du missade picknicken. De skulle ha satt upp en skylt eller annat kännetecken i fall det skulle vara mycket folk i parken. Korallhavet består väl av personer med depressioner, men det kanske inte går att se på folk så där.
Mer
17 år 11 månader sedan #39551 av Graatass
Svar från Graatass i ämnet En dag som alla andra
Jo, PSR, så är det nog för mig också. Behöver saker att göra varje dag och som jag inser att jag måste göra. Att jag måste göra dem, eller vad är alternativet? Att ligga på sängen och må sämre och sämre?
Har märkt i gruppen som jag är med i, "Motion mot depression", att där är det viktigt att vi som kan komma till motionsträningen också kommer dit. För kommer inte en person, så försvinner snart någon annan också.

Jag tror att det i samtalsgruppen på "Korallhavet" är lite yngre personer än det är här. Medan på "Netdoktor.Depression" är äldre personer än det är här.
Flera diagnoser flyter lätt ihop. Har man problem med en sak, så kan man ha problem med annat också.
De som är schizofrena har sina problem, medan de som är deprimerade har sina. Men de schizofrena kanske också kan gå in i en depression och de som är deprimerade kan också bli psykotiska.
I båda fallen kan det hända att man måste låta lägga in sig för en kortare eller längre tid.
Själv mår jag bäst just nu av att vara mycket utomhus och inte så mycket inne i min lägenhet.
Mer
17 år 11 månader sedan #39561 av Admin1
Svar från Admin1 i ämnet En dag som alla andra
Jag kan nu intyga att motion är viktigt. I några dagar har min stortå ömmat, så att jag inte kunnat promenera 2 timmar dagligen och jag känner mig därför lite sämre än normalt. Lite nedstämd och rastlös. Hoppas att stortån snabbt förbättras för motion är väldigt viktigt för mig tydligen.
Mer
17 år 11 månader sedan #39564 av Nissegossen
Svar från Nissegossen i ämnet En dag som alla andra
Hej Admin! Förmodar vänster stortå! Grejen är att i går kände jag fantomkänslor i min vänster stortå. Det kändes precis som om någon tvättade ett sår! Jag har inget sår, och det finns ingen som helst anledning till att jag skulle ha ont.

Kan bara nämna att det inte är något vidare.

Jag hade samma känsla när min storebror fick Gikt! Han talade om för mig att det var som om någon stod med en pneumatisk borr och försökte komma igenom stortån!

Jag sade till honom att det kändes som om någon gick(!) med min tå trots att jag låg still i sängen.

Han har kvar Gikten, men jag slipper numera smärtan!

Krya på på dig Admin! Jag tål fler sårtvättningar! :lol: :lol: :lol:


Skulle jag mot all förmodan ha fel, (Gud förbjude) Så får vi skylla på känselhallissar! :lol: :lol: :lol:

Finns numera här viska.richardhandl.com/index.php Viska 3.1 om schizofreni forum
Mer
17 år 11 månader sedan #39608 av Graatass
Svar från Graatass i ämnet En dag som alla andra
Något måste man göra när man är hemma och sjukpensionär.
Har kommit fram till att jag ska skriva en bok om hur det är att ha diagnosen "depression" och hur det är att leva som sjukpensionär vid 48 års ålder.
Den boken behöver inte bli deprimerande i sig. Faktum är ju att nedstämda människor kan tyckas ganska underhållande men några meters avstånd. Tänk bara på Buster Keaton eller Samuel Beckett's pjäs "I väntan på Godot".
Stig Claesson har ju också lite av den stilen i sina romaner. För att inte tala om Leif Panduro!
Men hur är det att lida av en sjukdom som man inte vet om man någonsin kommer att bli fri ifrån och som man tvingas dela rum med dygnet runt?
Man inte bara delar rum, man till och med delar kropp. Och ibland önskar man att man inte varken känner den personen eller någonsin haft med den personen att göra. Tills man står där igen med skägget i brevlådan.
Har gått igenom bibliotekens hyllor så gott jag kan och många böcker finns som handlar om vad "depression" är ur antingen en psykiatrisk synvinkel eller psyko-analytisk eller t o m ur en zen-buddistisk vinkel.
Och det återkommande är "disciplin". Den disciplin som man borde ha och som man önskar ha, men som fattas när den behövs.
Ni skulle bara se min diskbänk hur den ser ut och jag skulle skämmas!
Men det är ingen annan som ser den och jag tycker inte att jag lider av "inlärd hjälplöshet".
Men kanske hela experimentet kan liknas vid att bygga korthus?
Man bygger, det faller och man börjar om igen och igen...