jag tycker att tänka i steg är det som är svårast. Om jag ska åka dit, hur ska jag gå till väga? Var ska jag börja?
Och så börjar jag där. I början låt säga att det är att ta reda på en busstid. Sen känner jag mig nöjd när jag tagit reda på busstiden, och börjar göra något annat. Tills det slår mig, varifrån går bussen ifrån?! Ok, tar reda på det. Nöjd med det.
Sen efter en liten tid kommer jag att tänka på: vad kostar det egentligen? osv osv. Så summa sumarum är det svårt att planera i fler steg än ett. Och man kan komma på ett steg försent. Som tex idag när jag hade glömt ta på mig riktiga kläder, det kom jag på när jag redan var framme, för det steget kom inte upp i rätt tid. Planering är extremt svårt med min sjukdom iaf.
