Hej,
Gick upp 20 kg på 4 månder pga Olanzapinbehandling. Efter avslutad kur fastade jag för att bli av med den extra fettvävnaden. Hade fått bristningar och ville inte få ännu mer genom att träna, så det kändes som att fasta var den bästa primära lösningen. Hade svaga psykotiska symptom, men tror det hade att göra med att neuronerna ställer om sina neurotransmittor signalkaskader när Olanzapin lämnar systemet.
När Olanzapin lämnar systemet så minskar aptiten inom några dagar. Undvek mat med mycket snabba kolhydrater och mycket fetter så som läsk, godis, såser. Försökte äta fiberrikt, grönsaker, knäckebröd, riskakor, proteinrik kost när jag väl åt. Fastade så mycket att det värkte i magen, det var svårt i 2-3 veckor, men sedan ställer mag-tarmsystemet om sig och att fasta känns mycket lättare.
Vid något tillfälle försämrades orken och blodtrycket sjönk så att jag nästan svimmade hela tiden så var tvungen att äta ordentligt 1-2 dagar då jag åt så att jag blev riktigt mätt och fick i mig alla viktiga näringsämnen. Sedan fortsatte med fasta i 5-6 dagar. Snarare än att totalfasta, så åt jag mindre, och åt långsamt. Märkte att om man äter lite när man är hungrig så tar det ca 30 min innan en mättnadskänsla slår in (för mättnadskänsla kan uppstå av att 1. magen töjs ut som händer när du äter mycket och 2. när näringsämnen börjar absorberas av kroppen). Tappade ca 15 kg på 4 månader.
Efter att ha tappat ca 10 kilo så blev jag mer fysiskt aktiv genom att gå 1-2 mil om dagen i högt tempo, det gör ont i benen och fötterna efter en stillasittande livsstil men hjälper nog till med att förbärnna fettet. Ökad fysisk aktivitet ökade aptiten, men vikten minskade ändå tack vare en aktivare livsstil. Om möjligt är det bättre att börja träna än att bara fasta. Märkte att fysisk träning hjälpte med många kognitiva funktioner som minne, fokus, och tankeverksamheten generellt. Hjälpte med sömnen, ångest, och du blir piggare och orkar mer. Har hört det ska vara bra mot depression också.
Det verkar på vissa som att det finns risk för psykos, men i mitt fall fungerade det. Var i kontakt med sjukvården varje vecka, så de visste om vad som pågick och berättade om upplevda psykotiska symptom, men de verkade lugna. Så jag körde på och tänkte kontakta dem om medvetandet skulle flippa. Så kände mig ganska trygg trots de upplevda symptomen och idag är jag otroligt glad för att ha försökt fixa hälsan, för att det var en av punkterna i min rehabiliteringsplan.
