Doktorn!

Nissegossen,
Jag har träffat läkare (som helt garanterat är läkare, då jag träffat dom på sjukhus) som ingen etik har överhuvudtaget. Jag har träffat en läkare som börjat tala om min rumsgrannes hemska sexuella övergrepp av soldater från hennes hemland (jag visste då ingenting om henne förutom att hon hette XXX, kom från Kosovo och fick dropp då jag alltid hörde att dom körde in ett droppaggretat till henne. Jag visste att hon stod på Xanor då hon titt som tätt skrek "Skanor, doktor, skanor!". Men jag hade ingen aning om några sexuella övergrepp eller varför hon var på avdelningen). Jag har träffat på läkare som som till någon medpatient sagt något om min vikt, i stil med: "du vill väl inte bli som treanett. Han väger inte mer än 39 kilo?".

Och läkare som ordinerat bältesläggning för att jag börjat skrika (dock utan att göra varken mig, någon annan eller inredning illa). Skrek bara. Rörde mig inte ur fläcken heller. Bälte i x antal timmar för det. Jag har blivit inslängd i isoleringen för att jag stängde dörren efter mig på toaletten när extravaket inte riktigt var lika snabb som jag. Jag har träffat på läkare som trots extem dosering av Cisordinol (efter ett antal dagars våldsamheter blivit sprutad med ungefär 650 mg Cisordinol-Acutard under loppet av ungefär 2 dagar) vägrat ge mig en tablett/injektion av Akineton. Och en läkare på en klinik som vägrade ge mig Iktorivil i tablettform. Då hade jag ju kunnat känna efter i förväg när jag började känna att jag skulle få utbrott. Men icke sa Nicke, den stod bara som injektion att ges med tvång. (Jag fick inte heller den injektionen när jag bad om den. "Bara under tvång" sä sköterskorna).

Och en massa andra läkare som inte ens hört ordet etik.

Det finns rötägg inom alla yrken! Men, de är inte mer än människor!
Jag har respekt för deras studieresultat, men även läkare kan bli sjuka!

De har ofta valt specialiteten psykiatri för att de är grubblare precis som vi och i själva verket psykiskt sjuka själva! Har varit med om att ha haft läkare som då faktiskt legat inne på psyket!

I de flesta fall ser kollegerna till, om patienten är en läkare, att den får en adekvat vård utanför det egna sjukhuset.

Självklart har jag inte den respekt för läkare som fanns förr, när en läkare var jämställd med Gud på avdelningen! Jag behandlar läkare på samma sätt som dig mammas son!

Det innebär att jag inte kryper för någon och säger rent ut vad jag tänker om människan ifråga.

Självfallet är, att de läkare som berättade om andra patienter på avd gjorde fel! Där kunde du ha anmält läkaren, men han handlade i förtroende för att han inte trodde du att skulle gå vidare med ärendet, eller också struntade han i det och trodde att han skulle gå fri från det i alla fall! Det förtroende som han visade kan även ha påverkats av att du tidigare jobbat inom psykvården!

Jag tror ju att vårdpersonal bryter mot lagen varje dag i det här landet, men få anmäler, ty det är ofta inget värt att försöka!

Vi på detta forum kan i de flesta fall stryka under på det!

Läkare är ofta, inte Guds bästa barn! Men, vem är det? :rolleyes:

Hmmm...
Självklart finns det bra och dåliga läkare, och för den delen medelmåttliga läkare också. Om det handlar om brist på kunskap så är det ganska lätt att inhämta mer kunskap,

men...

Om det är något som läkare behöver så är det empati. Empati kan man också läsa om i böcker, Einhorns "konsten att vara snäll" var ju poppis för 1-2 år sedan.

Jag hävdar ändå att de bästa doktorerna har en slags medfödd empatisk förmåga. Dessutom är det nog också så att många av läkarna blir så förhärdade över allt elände som de får möta att de förhärdar sig. Någon som hört talas om hur läkare brukar skämta med varandra när de äter lunch?

Och så var det det här med hierarki och beundran och respekt. Med handen till hjärtat kan jag säga att jag nog också hade velat läsa medicin, eller till syrra eller nåt... Men så är det min sjukdom som hindrar mig från det. Jag vet hur slitsamt det måste vara med alla jourer, att gå runt och lära sig på olika ställen, att få ta mycket skit, det tror jag att de gör också.

Fan, ni ska veta hur elaka personal på sjukhusen kan vara ibland, och det gäller alla kategorier. Det är faktiskt inte bara kvinnorna, utan det är även männen. Värst av alla är faktiskt de manliga kirurgerna enligt min uppfattning. De kan vara ganska hånfulla mot varandra, rivalisera och mobbningsattityd. Men det är klart att det behövs inte så mycket empati med en människokropp som ligger nedsövd. Det viktigaste är att fokusera på instrumenten och det är nog en viss tidspress också. Rätta mig om jag har fel.

Sedan gillar jag inte när mina kollegor fjäskar och svassar för vissa manliga läkare som de ser upp till och rent av attraheras till. De verkar tro att de är med i någon serie typ Cityakuten eller vad de heter. De tar på sig vita läkarrockar för att låtsas litet att de är nästan läkare fast administrativ personal egentligen inte ska ha vita rockar.

Ja, ja, och sedan finns det personal som går till gymet i sina vita sjukhuskläder och kanske rent av får för sig att träna i dem.

Man tvättar inte händerna, man går omkring rent av i operationskläderna runt hela sjukhuset.

/Sofie

Ja, just det.... VÄLKOMMEN, får jag väl säga ändå till dig som är Doktor på den här avdelningen av Viska. Visst är det en fin ide att ansluta dig, utan betalt och allting. Fan, jag ber så mycket om ursäkt om jag har sagt något dumt eller verkat syrlig eller sarkastisk. Det är bara det att det sista året har jag litet tröttnat på alla doktorer som slutar, både på psykiatrin, på vårdcentralen och så på mitt jobb också. Men det är ju så, ingenting varar för evigt.

/Sofie

Sofie skrev: Ja, just det.... VÄLKOMMEN, får jag väl säga ändå till dig som är Doktor på den här avdelningen av Viska. Visst är det en fin ide att ansluta dig, utan betalt och allting. Fan, jag ber så mycket om ursäkt om jag har sagt något dumt eller verkat syrlig eller sarkastisk. Det är bara det att det sista året har jag litet tröttnat på alla doktorer som slutar, både på psykiatrin, på vårdcentralen och så på mitt jobb också. Men det är ju så, ingenting varar för evigt.

/Sofie

Tack så mycket!

Väldigt kul att du skriver här! Jag tror det blir mycket uppskattat...

Jag tycker det är fanatstiskt att du tar dig denna tid trots allt arbete som du måste ha nu... med detta intresse och all den erfarenhet du får härifrån borde du välja att bli en psykosläkare... det behövs bra sådana!

Välkommen och lycka till i din gärning!