Har vi det för bekvämt, fysiskt!?

Hej

Sitter och funderar på om det inte är så att vi sk psykiskt sjuka, egentligen har det för "bekämt", rent fysiskt!?
Jag menar att vi borde utsättas lite mer, inför fysiska ansträngningar/påfrestningar...bara för att kunna känna "att vi lever".

Har ni också hört historien om en deprimerad man, som var ute och åkte bil...osv? Om inte, så kan jag berätta.

K

Berätta, blev det en frontalkrock? <!-- s8) --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_cool.gif" alt="" title="Cool" /><!-- s8) -->

...Det var en gång en deprimerad man, som var ute och körde bil...på vägen började det regna, mer och mer...till det fick han också punktering, mitt i alltihopa
Den deprimerade mannen, var tvungen att kliva ur bilen, för att byta däck...i ösregnet!
han slet - och svor...och slet igen! till slut fick han det gjort, och kunde sätta sig i bilen igen...genomblöt!!!!

Men då märkte han plötsligt också...att han inte längre var deprimerad! :lol: :lol:

Vad drar vi för slutsats, utav detta? :rolleyes: :lol:
k
K

det ligger mkt i vad du säger.

men varför var han inte deprimerad?
Han var arg?
men dessa känslor växlar ju normalt, precis som ångest kan leda till såväl attack som flykt?

Att arbete gör att vi glömmer skiten! Jag känner att du borde mail-bomba
trafiksäkerhetsverkets chef! Låt oss bygga enbart motorvägar med mitträcken där man kunde köra 130 km/h!

God natt, nu har jag fläkt ut mig tillräckligt mycket? Vi hörs? (P).

Life In The Fast Lane...