Hur är man trevlig?

Jag tänker vara proaktiv. Att göra så som man själv och andra mår bra av i längden. Men det är ju som riksdagsval; vad jag tror är bra i längden kan vara motsatt av vad andra tycker.

Jag har haft lite svårt att tänka kring det där med olikheter och skillnader och människor är olika rent biologiskt men inte så pass att vi är skilda arter/varelser/entiteter. Det brukar bli så att man sällar sig till dom som är liknande en själv och som man har gagn av att vara tillsammans med. Det blir brokigt när man ska vara på samma arbetsplats och man har någon som man verkligen tycker olika som eller någon man tvingas va med men inte tycker om.

Klanggedin skrev: Jag tycker det är viktigt att hitta rätt våglängd. Det handlar inte om att en person ska få allt utrymme och säga vad dom vill utan att man tillsammans hittar en våglängd som är bra. Typ att ha en nivå och ämne som gagnar båda! Ömsesidigt utbyte är vad som är viktigast!

Fin tanke

Gör ett experiment nästa gång någon tycker att du är en "idiot", och försök hitta till denna så kallade "våglängd" av symbios.

Hur är man trevlig?? Beror alldeles på sällskapet det!

Lite svårt att veta såhär på nätet om det är en diskussion eller vad personen vill ha ut av samtalet så jag säger vad jag tänker. Tyvärr trampade jag dig på tårna och då kanske man kan klaga på min internet social kompetens!

Man tittar i ögonen första gången man möts där är det så att efter det första tittar jag på munnen annars stirrar man och det vet man ju, så jag tittar på munnen för att inte stirra.

Sedan är jag odräglig för att jag kan hålla en monolog i 3 timmar, men det är en annan sak