Höra sina tankar?

Jag fick inte skriva det. Det avslöjade mycket jag varit med om och som jag skrev undrar om jag sover i natt, känner det som att jag dansar på en skarpslipad svärdsegg. Resten fick inte gå fram jag avslöjade vad jag inte fick, effektivt borttaget

Nåja, det var väl inte bara den malande rösten som fick mig att välja bort barn. Jag har alltid haft svårt för barn, ju mindre desto svårare och jag besitter inga normala moderskänslor för små knyten. Tycker inte illa om dem, förstår dem bara inte och det gör mig tafatt och osäker inför dem.

Jag har haft mina katter som barn. De är lätta att förstå och behoven sträcker sig till mat, lek, uppmärksamhet, omvårdnad och kärlek. Inte svårare än så.

När jag i början insjuknade hade jag en släpig röst inom mig som malde inom mig. Jag stod i korridoren på avd och ringde min syster i myntautomaten pratade.

Försökte, men det kom bara ut ordsallad blev arg, men det hjälpte föga dagen efter stod jag vid hållplatsen och skulle hem på permission den släpiga rösten inom mig och rösten i tanken gjorde mig riktigt förbannad det var då jag bestämde mig för att slåss mot min sjukdom hade jag inte gjort hade jag blivit kroniker och hade inte levt idag.

Jag gav mig den att jag skulle slåss mot sjukdomen den skulle inte få segra över mig, det var det som gjorde att jag ännu lever.

Ja! Har haft ekande tankar i 40 år nu. Men, de kommer och går numera. Låt oss säga, bara när det är något känslomässigt.