När jag mått som sämst har jag dissocierat och hamnat i ett gränspsykotiskt läge. Jag tror att det är för att verkligheten blir för mycket och man flyr till något annat som inte nödvändigtvis är bättre.
För mig handlar det oftast om religiösa upplevelser, jag har inte hört röster men fått tankar skickade till mig från den övre makten och allt har varit en kamp mellan det svarta och det vita, änglar och demoner. Sist när jag var inlagd hade jag jättejobbiga upplevelser när jag fick för mig att maten var gjord av var och kroppsdelar, när en ur personalen släpade på en tung påse med kläder såg jag för mitt inre öga att det var kroppsdelar hon släpade. Personalen har varit delat i onda och goda, ibland fläckades väggen av blod och djävulen visade sig där men var borta på en sekund. Min läkare var hondjävulen som ville att jag skulle plågas. För att vårdarna skulle förstå vad jag såg skar jag mig och målade en toalettvägg med blodet, målade en bild på djävulen och skrek sedan så att de skulle komma och se vad jag var tvungen att stå ut med.
Det var hemskt. Men det gick över utan medicinering, fast jag fick iofs Risperdal 1mg/dag men det var en mycket låg dos och inte på grund av de gränspsykotiska upplevelser jag hade.
