rädd för att falla sönder....

Jag har varit så rädd så rädd. Tro mig. Det bästa jag visste var att sova. jag tyckte jag hade mitt liv i drömmen. ( Drömde inte mardrömmar)
Då trodde jag att jag skulle ha det så resten av livet. Såg på pensionärer och tänkte att så bra kommer jag aldrig att må. Slutade med allt jag tyckte var meningsfullt. Jag vet hur du har det. Andas är bra som Nissegossen skrev. Andas djupt ner i magen och fråga dig inte varför du är rädd. Du är rädd nu bara och andas. Det rådet fick jag från en vän som jobbar som terapeut. Tillåt dig vara arg när du är det och gråta när du känner för det. Det är viktigt att komma " ner i sin kropp" Och bort från det dära tankesurret. ( Min väg) Var HÄR och var NU....
Träffa människor. Jag undvek all " djup litteratur" och lyssnade på pop och tittade i tidningar. Tillåt dig att ta en paus i livet och släppa krav. Gör praktiska saker. Vila är också bra. Följ det som känns rätt för dig. Att promenera är också bra för det är nåt du gör med kroppen...
Så började jag jobba´. kan vara bra att prata med terapeut också om det man är rädd för....Försök att slappna av.
´Så har jag gjort. När jag sedan fick abilify ( hade zeldox innan) var det som om sista pusselbiten trillade i. jag kände att med den här medicinen så skulle jag kunna vara lugn och trivas i min kropp. Numera tänker jag på vad jag vill och lever mycket i verkligheten.... Inte rädd mera....Ja så gjorde jag. Hoppas att nåt kanske kan vara till hjälp. Om inte bara vetskapen om att en annan som levat i skräckis också kommit " hem" och inte är rädd mera. Lycka till!

Jag insjuknade när jag var 23 år, jag har klarat mig genom att jag har haft en tro. Jag har alltid tänkt, ge inte upp det kan bara inte bli värre, det kan bara bli bättre!
Jag skickar några länkar till dig om vad jag skrivit tidigare, en del handlar om min filosofi en del om hur jag upplever min sjukdom, och att ta allt med en nypa humor.
Utan galghumor överlever man inte.


<!-- l --><a class="postlink-local" href=" www.viska.se/phpBB3/viewtopic.php?f=1&am...ic.php?f=1&t=896 [/url]<!-- l -->

<!-- l --><a class="postlink-local" href=" www.viska.se/phpBB3/viewtopic.php?f=1&am...ic.php?f=1&t=889 [/url]<!-- l -->

<!-- l --><a class="postlink-local" href=" www.viska.se/phpBB3/viewtopic.php?f=1&am...ic.php?f=1&t=860 [/url]<!-- l -->


Jag har bara kontakt med psykiatrin i stort sätt, när jag skall ha mina injektioner, men jag har en bra psykolog genom sjukhuskyrkan på lillhagen i GBG. Det är gratis (tips).

Sedan, ja, ekonomin ja, jag har ju förtidspension, men är nu efter många år på väg ut i arbete (hoppas jag) skall tala med min handläggare om att få lov att söka arbete. Med mig kommer jag att ha mitt personliga ombud (PO är gratis, försök få det)


Hoppas du kan ta till dig något! Det finns mer, du kan ju alltid gå in på min profil och titta på mina inlägg, det har ju blivit några stycken.....