Jo, Isa-Alise... du har helt rätt, antagligen. Men mina hundpromenader går ofta långt ut i skogen, på vägar där man bara möter någon då och då. Så tänk dig en förövare som hoppar på mig, jag trycker på larmet som börjar tjuta, och den enda joggare som hör larmet befinner sig ett par km bort.
För det första: hur ska h*n veta vilket håll h*n ska springa åt, alltså hur ska andra kunna hitta mig och förövaren? Förmodligen är vi inte ens kvar på vägen, utan jag har blivit dragen en bit in i skogen. Och liten och mager som jag är har jag inget att sätta emot.
För det andra: Innan någon annan person har hunnit fram till platsen som jag och förövaren befinner oss på, har jag hunnit bli våldtagen flera gånger om, och karln har stuckit.
Anledningen till att jag fastnat vid i första hand sexuella övergrepp, är att jag blivit sexuellt utnyttjad som ung. Men jag tänker INTE låta det hända igen. Jag anser att jag har rätt att försvara mig (oj, vad amerikansk jag låter nu... <!-- s:oops: --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_redface.gif" alt=":oops:" title="Embarassed" /><!-- s:oops: --> )
Naturligtvis hoppas jag ju på att mina hundar ska hjälpa mig i en sådan situation, men de är av en väldigt snäll ras, så det är högst osäkert.
Överfallslarm är säkert jättebra, men passar nog bäst i tättbefolkat område, där det finns folk som hinner komma till undsättning.
