Poppy skrev: Andy "Electroby" Behrman som var svårt manodepressiv hade tydligen synhallucinationer när han var som mest manisk. Han berättar om det i den här intervjun:
www.electroboy.com/interview6-CN
... oper.shtml
Bl a såg han hur en knapp på hans skjorta blev större och större och större tills den var enorm och jagade honom. Han kunde också stå och titta på en person och sen se hur köttet rann av ansiktet på personen. Riktigt obehagligt...
Nu har jag inte läst den engelska förlagan, men jag har mycket, mycket gemensamt med honom i vad du skrev.
Det har varit accentuerat så, att gör man inte något åt bilderna som dyker upp exv knappen växer och blir stor och börjar jaga honom, så kan jag ju säga, att gör man inte själv så att man interagerar med bilderna och ger dem med blotta viljan en positiv inriktning, så gör passivitet att bilderna går i en negativ riktning. Jag har själv i början varit passiv, men när jag märkte att i det läget kunde jag ändra inriktning på budskapet och kunde få dem att ifrån en negativ utveckling få gjort något konstruktivt, som tex, antingen knappen knäppte sig själv på skjortan eller om man så vill knäpper upp sig själv så kan man styra innehållet i synerna. Alltså även styra storleken på knappen i synen.
Det kan jag och jag är numera kan jag säga van att göra ingripanden med blotta viljan och det sker momentant med att jag gör det, att det då kan bildas en hel filmsekvens i det nuet som är då bilderna är inom mig...
Jag är helt övertygad om, att om han inte hade drabbats av panik där så hade han också fått en positiv utveckling på sina bilder och kunnat göra något konstnärligt inom sig.
Grafiken är i det läget helt outstanding!
Känner man rädsla inför det man ser, så är det en negativ känsla och därav att knappen började jaga honom...
