Så här känner jag mig

Jag har sen en tid tillbaka känt mig hotad när jag är bland människor,särskilt när jag är stressad. Det känns som om människor kan läsa av hela mig, och att dom vet hur jag tänker och vad som försigår kring mig. Jag går ofta med en intensiv känsla om att människor är helt övertygande om vem jag är. Jag har upplevt i mitt liv att jag aldrig har fått bestämma informationen om mig själv,utan att andra människor ständigt har bestämt min identitet och vem jag ska vara. Jag vet i grund och botten vem jag är, men på samma gång så känner jag mig styrd av vad andra säger, och då får jag känslan "Tänk om det är som dom säger".
Va kan detta bero på att man känner så här? .?
Jag känner också att det är någon som för en dialog med mig.Mina föräldrar märker att jag sitter och pratar med mig själv ofta. Ibland när jag är ute och promenerar i skogen, så är det ofta en tjej som frågar mig om hon får gå med mig när jag motionerar.Denna tjej är jag kär i,men problemet är att hon inte finns. Hon finns bara i mina fantasier. När jag är ute och promenerar så känns det som att hon alltid finns där, och jag går och pratar med henne . När jag känner den upplevelsen,så känns det som att jag befinner mig halvvägs till himmelriket. För denna tjejen är så själfull,varm,söt och får mig att kunna andas igen. Den kärleken jag känner med den tjejen är enorm.Kärlek som jag aldrig fått tidigare. Denna upplevelse försvinner när jag kommer hem,men finns alltid när jag motionerar. Jag skulle jämt vilja ha denna känsla i mig.

Hej

du är nog bara lite vilsen och i behov av en samtalspartner eller vän. Om man känner sig ensam och har mycket att fundera på så blir det ju så att man för en dialog med sig själv. Det är nog inte sjukt.
Men det kan säkert vara skönt för dig att hitta någon som du kan prata med för att sortera i dina tankar, fast dina röster verkar ju mest vara positiva och det är ju bra.
"tjejen" som du träffar är nog en del av dig själv, som du kanske int ehar förmåga att se. Du bär nog själv på alla de där fina egenskaperna, fast du lägger dem utanför dig själv. Det låter på något sätt som du skulle behöva öära dig att älska dig själv mera. Är jag helt ute och cyklar?
Det är väl en gåva att du får så bra sällskap på dina promenader, ta vara på det.

Det är vanligt att vara lite osäker på vem man själv är och vad andra tycker om en när man är ung... försök intala dig själv att du duger som du är... då kanske du lättare kan känna att folk vill dig väl...

En låtsaskompis eller egen inre värld kan vara ett skydd och en trygghet... men låt det inte ta för mycket tid ifrån dig... försök våga dig ut bland folk och skaffa riktiga vänner... att isolera sig inom sig själv är inte bra i längden...

Det är svårt att exakt säga vad det kan vara du lider av. Det jag främst tänker på är schizotyp personlighetsstörning, men det är svårt med att ställa diagnos så här. Det bästa om du tycker att det är ett stort problem för dig är att kontakta läkare för en diagnos. Det kan vara en lättnad att få en diagnos och slippa oroa sig över vad det kan vara.

Hej op! Det verkar definitivt vara så att du skulle behöva en samtalspartner. Detta för att få ordning på dina tankar.

Finns det någon sjukhuskyrka på sjukhuset på den ort där du bor? I så fall kan du få en samtalspartner där.
Du, det är så att sedan många år har jag själv, en samtalspartner där jag bor (I Göteborg). Jag brukar träffa henne en gång i veckan och hon är utbildad psykolog! Och vet vad! Det har inte kostat några pengar, det har varit helt gratis!

Hej!jag har själv haft lite scitzofrena problem!men jag tror att det bästa sättet att komma till insikt är att vara sysselsatt!intresse jobb kompisar,och jag tror om man vill ha en annan synvinkel på sina röster så kanske man kan prata med en buddistmunk!och om man vill ha en bra sysselsättning så föreslår jag aikido!och en aikidosensei har säkert en del lösningar på saker o ting, men det gäller att ta klivet in i livet!
Tja!