Jag gjorde våld på mig själv senast idag. Jag fick ett vredesutbrott och slog näven hårt mot väggen så blodet började rinna och har nu ikväll fått blåmärken på knogarna.
Jag har skurit mig, så mina lår är helt förstörda men jag har dock fått remiss till plastikkirurgi på karolinska. tror inte det kommer hjälpa men man vet aldrig. man hoppas. jag har bränt mig, mrn den smärtan har aldrig tillfredställt mig. Jag överdoserar alltid allting, ibland så jag blir helt väck och ibland mindre.
Sista psykosen så sov jag i bilen på vintern. Bodde på en ö utanför Stockholm. Hade slipat till stålspikar och tänkte korsfästa mig själv men jag kom aldrig på hur jag skulle få i sista spiken. Bad andra att hjälpa mig men ingen var intresserad...
Jag hoppade ut från ett femton meter högt berg och slog mig sönder och samman när jag var som mest uppstissad.
Det har varit en lärorik resa efter det faktiskt. Jag tror visst att det finns ont som inte för något gott med sig, men just detta onda är nog inte ett sådant.
