Jag har ingen psykosdiagnos. Jag har däremot diagnosen tvångssyndrom (vilken jag inte upplever att jag har längre) och jag har diagnosen Borderline personlighetsstörning (vilken jag inte heller tycker att jag har längre).
När jag var mellan 13-16 år hade jag väldigt mycket tvångstankar och tvångdhandlingar. Jag tvättade mig konstant, fick sår på händerna, jag vägrade att äta eftersom det kunde finnas bakterier i maten vilket resulterade i att jag gick ner väldigt mycket i vikt.
Men det som jag ofta tänkt på och som jag forfarande tänker på är att jag var så rädd för att få HIV. från början var det inte så stort, jag hade läst llite om det i olika tidningar, läkarböcker och på nätet. Men det räckte för att få mig övertygad om att just jag skulle smittas.
Om jag såg någon som såg "skum" ut enligt mitt tycke så vågade jag inte nudda den personen eftersom den då kunde smitta mig med HIV. Till en början undvek jag bara skumma personer.
Efter ett tag fick jag för mig att alla som jobbade på en pizzeria avsiktligt försökte smitta sina kunder med HIV och att de lagt HIVblod i tomatsåsen på pizzam, Jag var ju tvungen att äta eftersom andra skulle fattat misstankar annars så jag tvingade alltid någon annan att äta av min mat också så att jag inte skulle bli sjuk själv (egoistiskt jag vet).
Efter ett tag kunde jag knappt gå ut eftersom jag trodde att det fanns människor på stan som gick runt med sprutor med HIVblod i och som stack denna sprutan i folk för att smitta dom, jag fickalltid kolla efter stickmärken när jag kom hem.
Jag förstår ju att det var ett resultat av alla mina tvångsidéer, jag fick medicin som faktiskt har hjälpt jättebra men det känns ändå som det här med HIV idéerna var lite mer än bara tvång... eller det kanske det inte var jag vet inte.
Nu skrattar jag¨åt vilka jäkla idéer jag hade men jag blir också rädd att det ska komma tillbaka
