Har just kommit hem från läkaren. Ballade ur och log istället och talade om hur bra allt är nu. Vågade inte säga som det är eftersom jag är rädd för vad läkaren skulle kunna tänkas göra. Blir så arg på mig själv när jag aldrig gör det som är bra för mig. Har ju läst era svar och har verkligen tvingat mig själv att ta till mig och försöka tänka lågiskt. Det är svårt. Jättesvår att veta vad som är vad. Är det min knasiga hjärna som spelar spratt, är det sant det jag tror och känner...?
Vill inte verka svag och gnällig hos läkaren. Han blir glad när jag berättar att det är bra. Har haft honom ganska länge, och gått igenom många perser under årens lopp. Vill inte göra honom besviken. Jag vet - ska inte tänka så men gör det ialla fall. Hatar hjärnan med alla tankar.
Grejen är att jag vill vara frisk nu. Har varit ofrisk väldigt mycket och väldigt länge. Kanske kan jag använda tankarna till att bli frisk? Det är väl det som är KBT antar jag...
