Kroppsliga vanföreställningar

Har haft sjuka smärtor....vet inte om det är vanföreställningar eller fel i hjärnan.

I de fall jag har haft ont, är det ett stoiskt lugn och försöka uthärda smärtan, då jag har förmodat att det har med min psykossjukdom att göra och jag har väntat på att smärtan skall ebba ut och jag har aldrig kunnat godkänna smärtan, såsom en sjukdom jag måste söka hjälp för och söka hjälp mot en smärta jag har förmodat inte beror på sjukdom i sig själv, alltså en kroppslig sjukdom och nästan alla ggr har smärtan lagt sig och samma problem har aldrig kommit tillbaka och jag är i dag helt utan smärta. Det har med tro att göra, jag har haft tro på att jag inte har haft en kroppssjukdom.

Värktabletter har jag inte heller tagit, då det hade bekräftat att jag har haft en kroppssjukdom, vilket jag aldrig accepterat.

Amandara skrev: Har haft sjuka smärtor....vet inte om det är vanföreställningar eller fel i hjärnan.

Nu tvivlar jag på att mina smärtor varit lika svåra som dina, men eftersom jag hela tiden tänker att jag bara måste vara hypokondriker, så söker jag aldrig hjälp. Mina vänner eller min pojkvän måste typ släpa med mig till hälsocentralen. Bland annat därför jag gått med revbenen på vänster sida ur led i typ 12 år, utan att veta om varför det tar ont att andas. Man vänjer sig.

Till dig vill jag säga, ring dem och fråga. Jag brukar alltid hålla igen och kroppen får alltid sota för det

Vid schizofreni så brukar smärta kännas mindre än normalt. Inte alltid bra för smärta är en varningssignal om att det finns en skada i kroppen, som vi alltså kan ha svårare att upptäcka.

Själva schizofrenin gör mer ont än den kroppsliga smärtan.