Paranoja

Hej Amanda!

Det var intressant att läsa ditt inlägg och det verkar som om dina problem med misstänksamhet påminner mycket om min problematik. Jag är utbildad lärare men har inte kunnat jobba på grund av min misstänksamhet. Är idag sjukskriven men hoppas kunna börja jobba snart igen. Det vore intressant att prata med dig om ovanstående problematik. Svara om det verkar intressant. Är lite osäker om jag vill lämna ut min e-mail adress, det kanske finns skummisar här haha.

AmandaS skrev: Jag har sån fruktansvärd förföljelsemani just nu. Har börjat jobba igen och som genom ett trollslag kom paranojan tillbaka. Jag tror att eleverna på min skola har gaddat ihop sig emot mig och försöker få bort mig därifrån (obs! de har fortfarande sommalov och vet inte ens att jag är där). Insikten om detta hjälper dock inte jag vet inte hur jag ska bli kvitt dessa tankar. Under min sjukdomstid har jag varit rädd för samtliga på min arbetsplats, kollegor, min chef, eleverna och deras föräldrar. Jag känner mig som en rädd liten hare med ett litet snabbt tickande hjärta. Jag är så stressad att det känns som om jag ska gå sönder snart. Har nån något gott råd att ge? Vad gör ni andra paranoida när detta hemska tillstånd sätter in?
//en desperat Amanda S

Att vara riktigt paranoid är något bland det plågsammaste tillstånd en människa kan hamna i.. jag vet av egen erfarenhet.. äter du medicin?

Ibland har jag tänkt att paranoja har med ens egen rädsla att göra? Hoppas det blir bättre för dig.

Tack för alla era svar och för att ni finns. Ja, jag äter både antipsykotisk medicin och går i samtalsterapi en gång i veckan. Har precis varit hos min terapeut och där skrev vi ner mina tankar och skrev sedan ner bevis och motbevis för att de stämmer. Nu känner jag mig lite lugnare, min terapeut är väldigt bra på att lugna.
Till "musiker" vill jag säga, registrer dig här på viska så kan vi skicka personliga meddelanden till varandra!

kram till er alla från amanda