Paranoida vanföreställningar

Jag har haft paranoida vanföreställningar sedan 14-års åldern.. alltså saker som KAN inträffa i livet, .. inga bizarra vanföreställningar.. jag blandar ihop min fantasi och verkligheten och kan inte riktigt skilja på vad jag har fantiserat ihop för förföljelseidéer och vad som är verklighet..

Äter leponex..

Ni som är paranoida, kan ni ge lite exempel på era paranoida idéer??

Mvh Danne

att jag är förföljd av diverse säkerhetstjänster och att svarta volvo S80 bilar är agentbilar..

Jag känner mig bevakad och övervakad, bor på nedre planet så jag har akvariefeelingen hela tiden, rätt sällan jag drar upp persiennerna. När den känslan avtar lite så känner jag att den finns dolda kameror i hemmet. Rent logiskt så borde jag leta kameror eller? är för skraj för det, tänk om man skulle hitta nåt. Att alla vänner man haft hela tiden varit med i konspirationen. Brukar också läsa i tidningen vad mina antagonister har hittat på eller misslyckats med. När jag varit nojjig på omgivningen men endå varit tvingad att utföra vissa saker så är jag alltid beredd att fly, kommer och går olika vägar, för att det ska vara svårt att följa mig. Trots min sociala fobi så känner jag mig säker i stora folkmassor och kan ofta bara göra spontana saker. Planerade saker kan vara bakhåll. Ska nästa månad åka till åland och det har skapat panik varje gång, är övertygad att de ska slänga mig i plurret. varför ska allt vara så svårt.

Gäst! Om du är rädd för att gå ut, och därför stannar inne, ja, då kan ju helt plötsligt kökstaket ramla ned över ditt huvud!

Konfrontera dig själv! Se vad du har för bevis att du är övervakad och förföljd. Sätt därefter ihop bevisen för att inte skulle vara så, och avväg vilket som väger tyngst.

Nej! Det gäller hela tiden att konfrontera sig själv med det man har svårt för!

Med andra ord, rent ut sagt, Var inte så djävla rädd!

Om nu någon ville dig något ont och tex ville ta livet av dig, varför har de inte redan gjort det!

De har ju haft alla chanser i världen redan, att göra det!

Nisse.

Jag tycker jag är modig, sitter hemma gör jag inte så mycket. De flesta dagarna är jag så avtrubbad att jag helt enkelt inte bryr mig om jag skulle bli mördad. En rätt grandios tanke att någon skulle ägna tid att planera eller på annat sätt försvåra min livsföring.

Om man har vanföreställningar, som antipsykotika inte biter på kan det vara bra att be att få kognitiv beteendeterapi mot vanföreställningar. Det fungerade bra på mig själv när jag hade lätt paranoia ett tag. Man får lära sig att vara kritisk mot sina paranoida tankar och försöka att hitta bevis för att de är sanna.