Tacksam för hjälp

Nissegossen enligt mig är det inte ondska att hon begår de här handlingarna. Hon hör onda röster som uppmanar henne att göra sig själv illa, det är en helt annan sak och det är sjukdom för mig. Från psykologisk synvinkel är orsakerna till att människor försöker begå självmord många. Vanliga riskfaktorer är mental eller fysisk sjukdom. Motiven kan också vara kamp med ideologiska grubblerier och religiöst betingad skuld. Självmord är tabu nästan överallt i världen. Den som har självmordstankar tänker på att ta sitt liv eller vill försöka. Dessa tankar kan variera, från att vara mycket vaga och diffusa till att vara mycket påträngande med detaljerade fantasier och ingående planläggning.

Hos min dotter har hennes röster varit så påträngande och de uppmanar henne att ta sitt liv. Det är inget hon planerat utan det är helt och hållet en impulshandling för hon blir så rädd för rösterna och kan inte hantera dem. Det är det hon måste få hjälp med. Psykisk livräddning är ett förstahjälpen-program som lär ut hur man hjälper en person i psykisk kris. Det finns kurser i psykisk livräddning precis som det finns kurser i hjärt- och lungräddning. Hittills har de inte lyckats medicinera henne bättre men jag ställer någon form av hopp till det ändå framöver.

Min dotter är mer troende än mig. Men hon har också blivit skrämd av det som jag skrivit tidigare eftersom hon under psykosliknande tillstånd trott att hon var Gud/Jesus. Naturligtvis har hon sedan blivit rädd för sina tankar när hon sedan upptäckt att så inte är fallet.

Hon tänker inte på självmord, det bara sker när hon hör röster som uppmanar henne till det. Det är för mig ingen prövning, den onde eller djävulen som är inblandad. Det är hennes sjukdom som gör att det får sådana här svåra konsekvenser. Hon försöker inte blidka mig som du tror. Hon är sjuk och kan inte hjälpa att hon gör så här. Det handlar inte om gud. Jag är absolut inte blind för faran, det är en ständig oro men det handlar återigen inte om gud för mig. 60-70 personer tar livet av sig i Sverige varje år genom hopp från hög höjd. Det är ingen medveten handling för henne utan helt och hållet rädsla.

Ta hand om dig. Allt handlar inte om Gud/Jesus även fast jag förstått att du har den uppfattningen. :hjärta

Amandara Ja, jag förstår att man lever i sin egen värld som psykotisk. Det är ju verkligt hur ologiskt det som sagt är för den som upplever det. Naturligtvis vill man inte förgås och därför sker det ibland impulsiva handlingar av olika orsaker och som man inte kan hjälpa. Det är naturligtvis bra om man kan prata om det när man känner så här. Min dotter har börjat prata mer om sina röster och det är jag tacksam för. Som du skriver känner hon ett hot som kommer inifrån p g a rösterna. Det är inte alltid lätt att nå henne då men hon har sk. frivillig inläggning när hon upplever det för starkt. Det har säkert hjälpt henne många gånger. Ibland hinner hon inte åka in och det är då det händer. Det är en svår och farlig sjukdom och den kan säkert göra sig uttryck på olika sätt. Man talar ju om rösthörare men jag vet inte vad jag ska tro. Jag är nog mest inne på att det tillhör sjukdomen även fast jag vet att även friska kan höra röster.

kit.se/2017/06/30/90162/nu-kan-patienter...-att-vara-glad-over/

Tack för att du delar med dig. Jag lever på hoppet att ”någon” ska hjälpa henne med det här. Om det sedan är Gud/Jesus eller någon annan spelar mindre roll.Hon har hittills haft änglavakt. :hjärta

Läs denna artikel om vad som hjälper vid dålig effekt av Clozapine:
www.viska.se/behandlingar-2/lakemedel/77...ne-inte-ger-effekt-2

Effektivast som tillägg för att minska positiva symptom var Abilify, antidepressivat fluoxetin och humörstabiliseraren natrium valproat.

Bland icke-läkemedel var ECT bäst.

Nissegossen, jag väljer att svara på det här också även fast du vänt dig till Amaranda. Jag tror att en gudstro kan hjälpa oss mycket vid svåra tankar och livskriser. Det är ändå viktigt att försöka se klart på det så det inte går överstyr. Jag tror själv inte på manipulation av tankarna. Det är inte manipulation för om tankarna blir för svåra så det inte går att hantera dem är man "nedgången", överbelastad och i de flesta fall sjuk. Då behöver man söka hjälp och stöd så man får ordning på tankarna igen. Tankeproblem talar vi inte lika ofta om som känslorna. Finns det något sådant eller beror svårigheterna mest på att känslorna är i obalans? Tanken är central när vi löser problem. Det är just tankeprocessen som utgör grunden för lösandet. Tanken finns också med oss på ett påtagligt sätt när vi upplever att vi misslyckas. Våra tankar spelar en stor roll för vårt välmående. När det är som bäst så kan man tänka igenom olika saker, olika alternativ och tar beslut utan att prova på allt som man tänkt på. Detta spar tid och kraft och är en nödvändighet för att vi skall kunna fungera optimalt som människor. Vi kan bland annat göra riskkalkyler så att vi därmed undviker en hel del framtida svårigheter.

Det finns mycket kraft i tanken även om vi ibland hävdar att känslans makt är ännu större. Man kan slå bort en tanke men inte lika lätt en känsla. Man kan slå bort en känsla från sitt medvetande men är den stark så blir den kvar i kroppen i form av en diffus känsla utan ord. Förmodligen är det samma sak med svåra tankar. Även dessa kan tryckas bort, förflyttas från vårt medvetna tänkande. Men de sammanfattas i våra erfarenheter. De formas till olika prototyper, eller grundackord, och kan senare dyka upp i olika sammanhang.

Om vi bär med oss ett tillräckligt stort antal upplevelser och tankar om att vi är lyckosamma och även värda att älskas så finns det goda chanser att dessa tankemönster, eller prototyper, kommer att dyka upp som en hjälpande vän när vi stöter på svårigheter i livet. Även om vi blivit svikna av en person så kan vi luta oss mot en inre övertygelse att de flesta människor vill oss väl. I dessa relationer känner vi oss älskade även fortsättningsvis, även om en person varit svekfull. När vi ex blir sjuka kan vi få ett annat tankemönster.

Var rädd om dig. :hjärta

Admin1, tack. Det ska jag genast lägga till på min "doerlista" inför framtida samtal med min dotter och läkaren. Det är bra med konkreta råd och tips för mig. Jag behöver hopp och framtidstro i allt det svåra som hon upplevt med rösterna.

Du är guld värd.:hjärta

Nissegossen....tack för ditt engagemang. Jag håller inte med dig utan tycker hoppfull uttrycker det bra som det är. Det är en sjukdom inget andligt mumbo jumbo som man kan tänka bort. För övrigt....Jag är en liten björn med en mycket liten hjärna och långa ord besvärar mig. Du skriver så sjukt mycket text och jag orkar inte läsa allt. Men det kan jag säga dig Nissegossen....det är inte jag som är på fel spår. Men tro vad du vill om du mår bra av det, det är inte min sak. Men nu adresserade du dig till mig så....

Nissegossen enligt mig är det inte ondska att hon begår de här handlingarna. Hon hör onda röster som uppmanar henne att göra sig själv illa, det är en helt annan sak och det är sjukdom för mig.

Men hallå allihop, jag har aldrig hoppfull jag har på inget av vad skrivit sagt eller skrivit att din dotter är ond, på intet sett, utan den bakom de som är befallande röster, jag uppfattade dig Hoppfull att allt som kommer är gott att inte finns någon ondska i de som är inne i henne utan tvärtom att du tror inte att det är ondska egentligen, jag argumenterade emot och säger att när malandet i huvudet när det går per automatik, är ren ondska för att den som är så prövad att han eller hon drivs till självmord kommer icke, jag vidhåller det kommer inte från Gud och i och med det, ser jag en stridsunge här mitt i bland oss i detta ögonblick att kampen har flyttat in i den här konversationen och just nu är det strid om oss i himlarymderna och jag vill icke på några villkorsvis vara en del av den. Nu i denna stunden märker jag att nu är det sista sagt av mig i denna tråd.